Peter LeMarc: Svag doft av skymning

POP. Någonstans hade jag räknat bort Peter LeMarc som en artist att räkna med på ett tag. Hans cancerbesked och ekonomiska rättstvist borde kunna  knäcka vem som helst. Men så står han här, med ett riktigt bra album i bagaget. Må vara att det är riktigt mörkt på sina ställen, summerande och nära döden, men det har en livsbejakande kraft och erfaret vemod som får det att växa för varje lyssning.
Musikaliskt känns han igen med den blandning av pop och mjuksoul han brukar ha. Melodierna är precis så vackra som man kommit att förvänta sig av honom, arrangemangen effektivt precisa med inte minst David Nyströms fina hammond i förgrunden. Hoppas att Peter LeMarc blir så stark att han orkar turnera igen, jag har fortfarande kvar biljetten till den konsert som blev inställd förra gången.