Ett vårtecken säkert som solen är Phontrattarnes årliga Grand show på Reginateatern. Den 7 maj är det premiär för Norrlands studentorkesters fartfyllda och humoristiska föreställning och som vanligt spelar musiken huvudrollen, där kända melodier har fått nya texter.
– Vi jobbar mycket med rim och letar i rimlexikon och i synonymordböcker. Ofta försöker man kanske att välja ut bra ord som det finns väldigt många rim till, berättar sångerskan och textskrivaren Lina Persson.
Något krav på att det ska vara gammalmodigt finns inte, även om showen inramas av swing och gammal svensk schlager. Textförfattarna försöker också få in moderna teman med aktuella ämnen som genusfrågor och modern teknik. Helst ska det förstås också vara roligt. Men hur bär de sig åt för att förnya en show som nu går in på sitt 43:e år?
– Knepet är nog blandningen mellan de som varit med förut och att det alltid kommer nya personer med nya ingångar. Ofta finns det någon som har koll på om något gjorts förut. På något sätt lyckas vi alltid förnya oss. Mycket handlar det om att hitta en balans mellan att bevara tradition och ta in nytt.
Som varje år är showens tema hemligt fram till premiären, men Lina Persson kan avslöja innehållet i ett av numren.
– Det är en hyllning till Uppsala, där jag tror att många kommer att känna igen sig.
Tätt sammankopplad med musiken är dansen och den eget gjorda koreografin. Phontrattarne har en egen balettgrupp som dansar showjazz, och lindy hop samt en hel del moderna inslag. Nytt för i år är ett helt nummer vigd åt den autentiska 30-talsjazzen. Roligt tycker balettchef och ordförande Madeleine Eriksson har arbetat med showen i över fem år.
– Jo, jag har blivit räven som har varit med längst av alla. Jag tycker helt enkelt det är så himla roligt, och även om jag inte är student längre och har börjat jobba så prioriterar jag det här.
Med åren ser hon också att det har skett en förskjutning: från spex till att tyngdpunkten nu ligger mer på det musikaliska.
Men var är alla dansande killar?
– Det är inte så många som söker. Vi hade en som var med tidigare, men han har slutat nu. Det är synd för det blir en större bredd och man kan göra andra saker när det finns manliga dansare också. Jag hoppas att det blir bättre framöver, säger Madeleine Eriksson.