Oliver Wallon och Harri Saarela driver Seriezonen (ihop med tredje delägaren Christer Larsson). De är även medarrangörer till den årliga festivalen Uppsala Comix.
Uppsalas seriefestival hade pandemipaus på tre år men har nu fått upp farten igen och äger rum för tionde gången söndag 14 april.
– Vi ville skapa en festival som bidrog till att hålla liv i det stora serieintresset i Uppsala, säger Harri Saarela, som sedan år 1980 driver butiken Seriezonen och är en av arrangörerna bakom Uppsala Comix.
I årets Uppsala Comix deltar liksom tidigare en rad förlag, föreläsare och andra gäster från serievärlden, bland annat svenska stjärnor som Nina Hemmingsson och Joakim Pirinen.
Årets hedersgäst är Aimée de Jongh, 35, från Nederländerna.
– En väldigt bra tecknare och poetisk berättare. Jag tycker till exempel att hon beskriver naturen väldigt fint, säger Harri Saarela.
Aimée de Jongh är internationellt hyllad för sina serieromaner och har blivit nominerad flera gånger till Eisner Awards, serievärldens finaste pris.
– Jag har aldrig varit i Sverige förut och ser verkligen fram emot festivalen, säger Aimée de Jongh, på promenad i hemstaden Rotterdam.
Nästa projekt för Aimée de Jongh är en serieversion av William Goldings klassiker "Flugornas herre". "En av mina favoritromaner någonsin" säger hon.
I konkurrens med sina seriegiganter till grannländer har Nederländerna en betydligt mer blygsam tradition. "Fin och Fiffi" och "Tom Puss" är de mest kända serierna, åtminstone från en svensk horisont.
– Vår scen är ganska liten. Tidigare har vi levt i skuggan av Belgien och Frankrike och försökt göra serier som liknar deras "Asterix", "Lucky Luke" och "Tintin".
Vad inspirerade dig?
– När jag var tonåring och började teckna var jag väldigt influerad av manga. Helst äventyr. Det finns fortfarande lite manga i mina bilder.
Den serieroman som renderat Aimée de Jongh mest uppmärksamhet är "Days of sand", som skildrar en ung fotografs resor i Oklahoma, USA, under 1930-talets stora depression. De centrala delarna av landet plågades då av ett enormt sandmoln, "The Dust Bowl".
– Jag såg fascinerande fotografier och blev som besatt av den perioden. Parallellen till i dag är så tydlig.
Mellan sandstormarna utspelar sig ett melankoliskt drama som bildar en synnerligen vältecknad spegelyta mot vår egen samtid.
– På 1930-talet hade jordbrukarna i den regionen odlat marken intensivt länge. Allt gräs var borta, inga rötter höll ihop marken. Så när det blåste mycket och inte regnade blev det väldigt mycket sand i luften som aldrig försvann. Det som händer i dag är exakt samma sak. Vi förstör jorden. Men i en mycket större skala, förstås.