Musikalen ”Carrie” hade premiär på Broadway i New York 1988. "Carrie" var en mångmiljonsatsning som floppade totalt och snart lades ner.
Men för några år sedan fick musikalen upprättelse i en reviderad bearbetning. Succén var ett faktum och nu spelas den över hela världen.
Att ”Carrie” nu sätts upp på Reginateatern är i mångt och mycket Sofia Hillboms förtjänst.
– Jag hade lyssnat på musiken från musikalen och tänkte att Bea skulle sjunga Carries sånger så otroligt bra, säger hon
Förslaget vann gehör hos resten av eleverna och likaså hos lärarna. Saken var klar – årets musikal skulle bli ”Carrie”.
Bea, det vill säga Beatrice Zilén, gör alltså huvudrollen som den mobbande outsidern Carrie White, vars mamma är en religiös fanatiker.
– Carrie är den mobbade tonårstjejen som till sist får nog, säger Beatrice Zilén. Hon kan inte längre kontrollera sin ilska och det slutar med kaos.
För den som inte känner till skräckmästaren Stephen Kings roman kan man nämna att Carrie besitter övernaturliga krafter.
Sofia Hillbom spelar Sue, som först står på mobbarnas sida men som allteftersom får skuldkänslor och börjar försvara Carrie.
– Det är även Sue som ser att hennes pojkvän, Tommy Ross, har mycket gemensamt med Carrie, säger Sofia Hillbom.
Tommy Ross, som spelas av Gabriel Emilsson, är populär och en i gänget, men han när en hemlig dröm om att bli författare.
– Genom Sue lär Tommy känna Carrie och han börjar känna samhörighet med henne, säger han
Förra året satte Uppsala estetiska gymnasium upp den kända musikalen ”Grease”.
– Det här är någonting helt annat, säger Sofia Hillbom. ”Grease” är väldigt rolig att spela, men karaktärerna är ytliga och inte så intressanta.
”Carrie” bjuder på betydligt mer komplicerade karaktärer, fortsätter hon, och sångerna har en mer berättade funktion än vad den har i ”Grease”.
– Det är genom sångerna som vi lär känna karaktärerna och får en chans att förstå dem, säger Beatrice Zilén.
Beatrice Zilén och resten av ensemblen hoppas att publiken ska få sig en tankeställare av musikalen.
– Vi hoppas att publiken ska börja fundera över hur vi människor egentligen behandlar varandra, säger hon.