Kajsa Bilius flyttade från Gävle till Uppsala när hon var tolv år.
– Så jävla hemskt. Gud vad livet var på riktigt.
Kommer du ihåg hur det var att vara tolv år? Katastrofen att tvingas flytta från kompisarna, oron över att bli mobbad för att du fått glasögon eller att tvingas gå på gymnastiken i skolan fast du avskydde det?
John Gustafsson, Kajsa Bilius och Sofia Gabrielsson minns. När de började sätta upp sin första föreställning tillsammans gick de in i sina tolvåriga jag.
– Situationer i våra liv som var jobbiga, när vi tvingades "flyga", upplevelsen av att krascha eller göra en segerlandning, säger Sofia Gabrielsson.
Det där jobbiga gympaminnet är hennes.
– Varje lektion var en mardröm. Det var hemskt. Jag hatade det. Usch. Känslan av att behöva utsättas för det varje vecka och ingen förstod. Det var en maktlös känsla, säger hon och fortsätter:
– Man är barn. Man har en åsikt. Man är en person. Ändå är det ingen som lyssnar, som bryr sig. Systemet är att de vuxna bestämmer.
På golvet framför scenen på Gottsunda Dans & Teater har de brett ut trasmattor. Där, och på gradänger – inte stolar – ska publiken sitta. Nära.
John Gustafsson är akrobat, Kajsa Bilius skådespelare och Sofia Gabrielsson dansare i föreställningen. De går också in i varandras discipliner.
– Vi möts i dansen, även om Sofia är The Dancer, säger Kajsa Bilius.
Klockan är nio på morgonen. Michael Jackson sjunger Earth song på hög volym. Med bara fyra dagar kvar till premiär ska de för första gången repetera inledningen. Alla tre har andra jobb, så tiden är knapp. Kajsa Bilius jobbar som scenkonstproducent på Region Uppsala, John Gustafsson arbetar som arborist och Sofia Gabrielsson är anställd som danspedagog på Gottsunda Dans & Teater.
– Vi jobbar med det här "på glöden", säger Kajsa.
De lärde känna varandra genom föreningen Uppkimpro i Uppsala, som sysslar med kontaktimprovisation. Det kan beskrivas som dans och rörelse där man leker med vikt, balans och gravitation tillsammans i improviserad rörelse.
De tre har länge pratat om att göra en föreställning tillsammans. Först bestämde de titeln, "Flyga, landa, krascha", och tog avstamp i den när de improviserade sig fram till resultatet. Nu vill de visa sin unga publik att man kan uttrycka vad man vill, berätta vem man är och gå en annan väg.
– Barn har rätt att göra sin röst hörd och bli lyssnade på, säger Kajsa Bilius.
– Barnen ska inte behöva känna sig ensamma i maktlösheten. Alla vuxna har själva varit barn. De har gått igenom det och borde ha förståelse för hur det är, så egentligen kan man spräcka hål på den där vuxengrejen, säger Sofia Gabrielsson.
På Gottsunda Dans & Teater spelar de bara i tre dagar. Men de hoppas få göra fler föreställningar, kanske turnera i Uppsala och Sverige. Det här är bara början.
Det är inte så vanligt att skådespelare, dansare och akrobater är på scenen samtidigt.
– Oftast är man uppdelade i olika nummer. Men vi smälter samman, säger John Gustafsson.
Genom att de inte håller strikt på sina roller jobbar de samtidigt med sina egna rädslor.
– Jag är livrädd för att spela teater, avslöjar Sofia Gabrielsson.
– Jag vill stå längst bak när man dansar. Och jag ska stå på Johns axlar, my God, säger Kajsa.
– Det är bra att du ser rädd ut, det passar, säger Sofia.
Förresten var det John Gustafsson som fick glasögon när han var tolv år. Och ja, han blev retad, men bara lite.
– Det blev ingen superkatastrof, säger han.
Han landade utan att krascha.