Att få gömma den nyskrivna visan under koppen och sedan få alla att sjunga den tillsammans på sittningen brukar vara riktigt mysigt tycker Ingrid Bäcklund.
Snapsviseskrivaren Ingrid Bäcklund kommer gåendes med en krycka. Foten har hon skadat efter att som sånganförare stått på ett bord under nationens senaste sittning.
– Så kan det gå, men jag älskar att vara sånganförare, det är så härligt med musik på sittningar och det hör studenttraditionen till, säger hon.
Ingrid Bäcklund berättar att hon alltid skrivit musik, spelat och sjungit. När hon började plugga och kom in i nationslivet föll valet på Södermanland-Nerikes (Snerikes) nation och intresset för att skriva snapsvisor väcktes. Ingrid Bäcklund tycker det är viktigt med det kulturarv som finns att hämta i alla typer av måltidssånger och vill värna om traditionen.
– Jag tycker om att skriva fina visor, om stämning och sammanhang som ändå hör till tillfället. Många av våra vårvisor är ju fina gamla dryckesvisor som exempelvis Bellman, det är synd om det bara ska bli supa och fest av det hela, säger hon.
Ingrid Bäcklund berättar att hon har sångböcker från Snerikes som sträcker sig 50 år tillbaka, det är hennes farfars gamla. Många visor har tagits bort för att de inte passar sig att sjunga dem längre.
– Jag hämtar ofta inspiration därifrån, tar någon mening eller bara skriver om för att det ska funka idag. Det vore ju synd om de går förlorade.
Förutom i nationssammanhang skriver Ingrid Bäcklund även snapsvisor till andra tillfällen som midsommar eller kräftskivor. Det är en tradition som alltid funnits i familjen.
Det kan Hugo Holmberg känna igen sig i. Hemma hos honom har de alltid haft egenskrivna låtar och sånghäften. Hugo Holmberg skriver mycket visor till Hornboskapen, Snerikes orkester, som han är orkesterledare för. Men även till nationsevenemang och privata tillställningar. För honom är snapsvisorna en stämningshöjare.
– Det handlar om att skriva rätt låt till rätt tillfälle, möta förväntningar och sinnesstämning.
"Det är ju mycket roligare att sjunga alla gamla visor med ny text", tycker Hugo Holmberg som själv beskriver sina låtar som inte alltid helt rumsrena.
Han menar att han utvecklat en ganska bra fingertoppskänsla för att anpassa visan till publiken. Han skriver mest vad vi skulle kunna beskriva som "fräckisar" och menar att det ska vara roligt, men betonar att han noga överväger vad som är lämpligt och inte.
– Skriver man något till stora salen där inspektorn ska vara med blir det en typ av låt, men när jag skrev till en kompis svensexa blir det såklart en helt annan typ. Det ska vara roligt för alla, säger han.
Ingrid Bäcklund håller med om att det är kul med låtar till specifika tillfällen. Samtidigt vill hon skriva visor som kan användas i flera sammanhang. Hon beskriver det som en balansgång mellan vad som är fint och vad som är kul.
– Ibland kan det kanske uppfattas lite pretentiöst, men det behövs väl en salig blandning. Jag och Hugo kompletterar varandra bra på det sättet, säger hon.
Ett utdrag av visan Gyllenhielm skriven av Ingrid Bäckman. (Melodi: Ofvandals)
Båda håller med om att skriva snapsvisor i studentlivet är tacksamt, men samtidigt kan publiken vara hänsynslös.
– Det är ju nästan att folk skrattar och pekar när det är dåligt, säger Hugo Holmberg och skrattar själv.
– Man får ta det med en klackspark, alla kan ju inte gilla alla låtar, menar Ingrid Bäcklund.
Visan skrev Hugo Holmberg till en reccegasque och menar att den ska anspela på att Snerikes kan ses som lite snobbigt. (Melodi: Halvankaren)
Fler visor finns i planerna för framtiden, och både Hugo och Ingrid är övertygade om att de kommer fortsätta skrivandet även efter studenttiden.
– Det är och kommer alltid vara kul med egenskrivna låtar gjorda för ett visst tillfälle, säger Ingrid Bäcklund.