Tvärtom håller sig bandet envist fast vid skarven mellan 1960- och 70-tal, när John Fogerty turnerade världen över i rutig arbetarskjorta, Crosby Stills Nash & Young sjöng himmelska harmonier på basis av folklore och country och James Taylor spädde på med en rejäl dos sentimentalitet.
Ungefär där står Band of Horses på sin tredje cd. Bandet rockar ungefär lika rotnära som kollegerna i The Mavericks, och allt känns så uramerikanskt att det ibland nästan blir för mycket, som en konstlad stjärnhimmel till lägerelden i en Hollywoodwestern.
Men samtidigt förföriskt, med vackra stämsångsburna melodier och fint avvägda arrangemang som förenar halvruffiga Byrds-gitarrer med akustisk gitarrväv, klassiskt och självklart. Och de sentimentala balladerna stör inte, tvärtom är det där som Band of Horses gör starkast avtryck vid lägerelden.