Original-Skate var ett fullständigt brott mot allt vad ?extremsportgenren? tidigare byggts upp att vara i tv-spelsvärlden. Det var en frisk fläkt i en genre de flesta ansåg vara död. Tony Hawk-serien och dess hovnarr, den kundvagnsåkande bajskastaren Bam Margera, byttes mot en mer lågmäld och verklighetstrogen profil när Skate landade på marknaden. Activision hade dödat glädjen i Tony Hawk-spelen, Electronic Arts gav alla skateboardåkare ett lika delar rebelliskt och kärleksfullt alternativ. Maktskiftet skedde omedelbart, och det var motiverat ? Skate var ett makalöst bra spel.
Tre år senare släpper Black Box sitt tredje Skate-spel (de sidospårsbetonade Wii- och NDS-versionerna ej inräknade) och mycket har hänt. Det gick oroväckande fort för serien att falla tillbaka i Tony Hawks hjulspår där ett nytt år betyder ett nytt spel ? med fler trick och knasigare historia som största säljargument. Trean lyckas rädda serien undan de värsta misstag som gjordes i tvåan, men fokus på slapstickiga Hall of meat (som går ut på att göra illa sig själv så mycket som möjligt) och skrikig dialekthumor (från annars så underbara Jason Lee, skateboardskådis bland annat känd från My name is Earl) stör fortfarande upplevelsen. Som tur är går mycket av det dåliga att undvika om man verkligen vill.
Bortser man från allt kringtjafs som spelet tvingas dras med, som bakgrundshistorier och styltiga dialoger, och bara koncentrerar sig på själva åkningen är Skate 3 utan tvekan det bästa skateboardspelet hittills. Black Box fortsätter att mata det otroligt kreativa communityt med verktyg för att dela med sig av sina bästa trick (och skateparker). Att experimentera med kameravinklar och exportera filmklipp direkt till Youtube är en ren fröjd. Och att skumma igenom andra spelares bästa klipp nästan lika underhållande och inspirerande som att se riktig skateboardfilm.
Friheten och de kreativa möjligheterna är det som lyfter Skate-serien högt över all konkurrens, idag lika väl som för tre år sedan.