Death Proof (SF)
Quentin Tarantino visar återigen sitt kunnande och originella filmspråk. Inte minst är intrigen med en f d stuntman som seriemördare - med bilen som vapen - lysande. Särskilt som rollen verkar skriven för en storspelande Ken Russell.
Hr får hundra år av offrade kvinnor sin upprättelse hur bakvänt det än kan låta. Och ingen kan använda filmmusik som Tarantino, här blir det mängder av oförtjänt glömda popklassiker.
Kim Ki-Duk x 3
(Njutafilms)
Sydkoreanske filmaren Kim Ki-Duk har vunnit massor av priser för sina senare filmer, där Livets hjul sticker ut framför de andra i visuell skönhet. Det stildraget finns också i hans tidigare produktioner där de vidunderligt vackra bilderna kontrasterar mot den mänskliga misär han skildrar.
I Crocodile handlar det om en uteliggare som rånar självmordsoffer men får en impuls att ändra sitt liv. I Birdcage Inn är det den prostituerade Jin-a som blir katalysator för sin omgivning. Adress Unknown fokuserar på en av dessa många krigsbarn med amerikansk far och koreansk mamma. Alla tre filmerna är ett måste för filmälskare.
Spiderman 3(Sony)
Liksom sin kollega Batman fastnar Spiderman denna gång i sina egna mörka skuggor. Det är ett bra tema, Tobey Maguire höll på att bli alltför äppelkäck i huvudrollen. Här är det mängder av häftiga actionscener med en svingande spindelkille samtidigt som historien är förvånansvärt bra. Möjligen borde Kirsten Dunst få fila lite på sin rollfigur.
Thriller & skräck
Severance (Scanbox)
Brittisk film brukar inte syssla så mycket med skräckfilmer, även om det förekommer. Här blandas brittisk humor och rysare på ett så snyggt sätt att båda genrerna befruktar varandra. Lika roligt som otäckt.
Kallt byte (SF)
Norsk film som blandar The Shining med Blair witch-stämning. Inte alls illa gjort och de enorma vita vidderna bildar fond till et bloddrypande drama. De fem ungdomarnas utflykt till den tomma skidanläggningen ger det norska uttrycket "att gå på tur" en helt ny innebörd.
Hostel II (Sony)
Här är för en gångs skull uppföljaren bättre än föregående. Det säger inte så mycket. Visst är det välgjort men när började egentligen tortyrporr i spelfilmer efterfrågas? Vill man kan man symboliskt tolka in hur mycket som helst men vad hjälper det när det mest bara är jobbigt att titta.
Murder set pieces (Njutafilms)
Ytterligare en blodrik goreskräckis med utdragna mordsekvenser som uppfyller de flesta schabloner i genren. Det handlar om en seriemördare, förstås, och mest vill man sälja den med att den nu är oklippt. Detta då jämfört med USA-utgåvan.
Betydligt mer jobb är nedlagt på splattereffekter än på manus och regi, men för genren är det helt okej.