På scenväggen sprakade en öppen spis, över spishällen hängde granris och stora röda strumpor. Christer Sjögren myste i kostym och svarta lackskor medan hans varma mörka stämma mullrade Have yourself a merry little Christmas som självaste Bing Crosby. Med andra ord, julstämningen gick att ta på. Det var inför en stor och vänligt sinnad publik som Christer Sjögren uppträdde på Konserthuset på onsdagskvällen.
Tillsammans med Lotta Engberg och underbarnet Gunhild Carling hade han satt ihop ett roligt och varierat program där det visserligen var gott om jullåtar, men där det också kom in både schlager, jazz, swing och skotsk folkmusik. En betydande del av konserten vigdes åt de amerikanska klassikerna. White christmas och Let it snow sjungna under en sprakande stjärnhimmel passade Christer Sjögren bra, även om det inte bjöd på några större överraskningar.
Vad som inte riktigt fungerade var Lotta Engbergs bidrag i genren. Hon kan sin sak i de svenska schlagerlåtarna och är en skicklig scenperson, men någon stor sångerska är hon inte och tyvärr kändes duetterna spretiga. Rösterna har så pass olika uttryck att de inte lät så bra ihop som man hade kunnat önska. Även det tydligt förskrivna mellansnacket gav ett krystat och ibland till och med lite pinsamt intryck, som när Christer Sjögren funderade över hur Lotta skulle vara om hon vore bil, och skämtade om både rattmuffar och underredsbehandlingar.
Men sjunga kan han, och imponerade stort i de låga registren. Som när han satte tänderna i Ol' man river, klassikern från musikalen Teaterbåten. Engagerat och mäktigt, lovande inför hans kommande Sinatra-album. Även svårsjungna O helga natt gjorde han fint, på ett mer lågmält sätt än man brukar höra.
Och vad är väl julen utan en barnkör? Mysigt blev det när Gamla Uppsala kyrkas barnkör fick komma upp på scenen och hjälpa till med sången. Mest applåder och skratt drog ändå Gunhild Carling. Sällan ser man en sådan fantastisk scenperson som behärskar såväl sång, dans som att spela både trombon, trumpet, säckpipa och harpa (ibland samtidigt). Hon gjorde flera mycket imponerande nummer och visade på stor bredd i både uttryck och skicklighet. Dessutom med en härlig utstrålning och komisk tajming, på sin skorrande skånska.
Både Christer Sjögren och Lotta Engberg skötte sina kort väl, men verklig magi skapade Gunhild Carling.
Amerikanska julklassiker, musikal och glittrande stjärnhimlar när Christer Sjögren höll sin årliga julkonsert. Men mest gnistrade gästen Gunhild Carling, skriver Ellinor Skagegård.
Bjällrorna klingade. På scenväggen sprakade en öppen spis, över spishällen hängde granris och stora röda strumpor. Christer Sjögren myste i kostym och svarta lackskor medan hans varma mörka stämma mullrade Have yourself a merry little Christmas som självaste Bing Crosby. Med andra ord, julstämningen gick att ta på.
Det var inför en stor och vänligt sinnad publik som Christer Sjögren uppträdde på Konserthuset på onsdagskvällen. Tillsammans med Lotta Engberg och underbarnet Gunhild Carling hade han satt ihop ett roligt och varierat program där det visserligen var gott om jullåtar, men där det också kom in både schlager, jazz, swing och skotsk folkmusik.
En betydande del av konserten vigdes åt de amerikanska klassikerna. White christmas och Let it snow sjungna under en sprakande stjärnhimmel passade Christer Sjögren bra, även om det inte bjöd på några större överraskningar. Vad som inte riktigt fungerade var Lotta Engbergs bidrag i genren. Hon kan sin sak i de svenska schlagerlåtarna och är en skicklig scenperson, men någon stor sångerska är hon inte och tyvärr kändes duetterna spretiga. Rösterna har så pass olika uttryck att de inte lät så bra ihop som man hade kunnat önska. Även det tydligt förskrivna mellansnacket gav ett krystat och ibland till och med lite pinsamt intryck, som när Christer Sjögren funderade över hur Lotta skulle vara om hon vore bil, och skämtade om både rattmuffar och underredsbehandlingar.
Men sjunga kan han, och imponerade stort i de låga registren. Som när han satte tänderna i Ol' man river, klassikern från musikalen Teaterbåten. Engagerat och mäktigt, lovande inför hans kommande Sinatra-album. Även svårsjungna O helga natt gjorde han fint, på ett mer lågmält sätt än man brukar höra. Och vad är väl julen utan en barnkör? Mysigt blev det när Gamla Uppsala kyrkas barnkör fick komma upp på scenen och hjälpa till med sången.
Mest applåder och skratt drog ändå Gunhild Carling. Sällan ser man en sådan fantastisk scenperson som behärskar såväl sång, dans som att spela både trombon, trumpet, säckpipa och harpa (ibland samtidigt). Hon gjorde flera mycket imponerande nummer och visade på stor bredd i både uttryck och skicklighet. Dessutom med en härlig utstrålning och komisk tajming, på sin skorrande skånska. Både Christer Sjögren och Lotta Engberg skötte sina kort väl, men verklig magi skapade Gunhild Carling.
