Musikal
Dear Amy
Gottsunda Dans & Teater
Gästspel av The Femvibes
Fredag 8 november
Det är ett ungt gäng lokala sångare och dansare som möter publiken på Gottsundateaterns Dear Amy Musical. Under ledning av professionella producenter, sångcoacher och koreografer har de satt upp en hyllning av Amy Winehouse. Själva kallar de föreställningen för musikal, men någon klassisk, berättande musikal är det inte fråga om. Kanske är kort och gott ”show” en mer passande beteckning för det hela.
Under en och en halv timme varvas sång- och dansuppträdanden till Amy Winehouse låtar. Varje låt har försetts med en egen scenisk miljö. I öppningsnumret ”Back to black” rullar till exempel idoldeltagaren Louisa Hoxha ut på scenen i en svart tron. Under låten ”Love is a losing game” spelar sångerskorna Leona och Nikita Tidbeck ett parti schack med överdimensionerade schackpjäser. Trots de medverkandes unga ålder och att flera av dem har ringa erfarenhet är produktionen proffsig och ambitiös.
Det är klanderfria uppträdanden, genomarbetad ljud- och ljusbild och artisterna har försetts med scenkläder så snygga att de hade kunnat bäras av vilken popstjärna som helst. Att de medverkande kan sjunga och dansa råder det heller ingen tvekan om. Det är ingen lätt uppgift att ta sig an en sångerska med en såpass unik röst som Amy Winehouses, men de unga artisterna har alla imponerande starka röster.
Tyvärr brister showen i att den saknar en röd tråd, trots att producenterna har försökt skapa en sådan. I programbladet pratas det om ett narrativ och showen är uppdelad i fyra olika akter. Varje akt består därefter av ett par låtar som har försetts med egna titlar. I den första akten hittar vi till exempel numrena ”Dark queen”, ”Greek goddess” och ”Solo dance ´daddy´”. Intrycket blir rätt spretigt, såväl i som mellan akterna. Det är synd när man ändå lagt så mycket krut på scendekor, kostym och bakgrundsdansare.
Utan den röda tråden går mycket av potentialen i upplägget om intet. Istället för att leverera en berättelse levererar man elva separata, om än snygga, låtnummer. Resultatet blir också att huvudpersonen för kvällen kanske inte är så mycket Amy Winehouse som Uppsalaungdomarna själva. Men det är ju inget fel med det. Och med tanke på de imponerande sånginsatserna är jag övertygad om att vi snart får se dem i sina egna soloshower