Allmänna sången har sedan ett par år kallat sin julkonsert för julgala, kanske för att markera att det är en show likaväl som en konsert, men igår blev det en befriande traditionell konsert under vikarierande Robert Sunds ledning. Gamla och nya svenska sånger och engelska carols framfördes känsligt och innerligt. Det fanns också plats för Whitacre, Britten och Furman men tack och lov inga amerikanska julschlager (Rudolf med röda mulen räknas knappt dit).
Kören var utomordentlig med fin frasering och stämmor i balans och Akademiska kapellet var en bra partner om än inte helt samspelt i alla stycken. Jauchzet, frohlocket ur Bachs Juloratorium var härlig att lyssna till men kanske inte så maffig som jag hade önskat. Brittens A hymn to the virgin sjöngs mycket fint med utlokaliserad solistgrupp och framförandet av Whitacres Lux aurumque var i klass med de bästa jag hört. Amanda Martinpeltos solo var enastående vackert. James Furmans svåra synkoperade Hehlehlooyuh satt perfekt.
Gästsolisten Hanna Husáhr har en kort karriär bakom sig men den kommer att bli lång och lysande. Hon imponerade med en utsökt vacker sopran som trots hennes ungdom är förvånansvärt mogen. Koppången, Stilla natt, Laudate Dominum och Exultate jubilate blev njutningsfyllda komplement till kören.
Slutnumret O helga natt med alla på banan framkallade rysningar av välbehag och långa applåder som belönades med extranumret Jul, jul, strålande jul.