I mer än ett decennium har de underhållit en mätt och smålullig krogpublik på klassiska showhaket Hamburger Börs i Stockholm. På lördagskvällen var det i stället dags för gänget bakom R.E.A. (Roligt. Elakt. Aktuellt) att roa en helnykter publik i ett konserthus, och de lyckades förvånansvärt bra med sitt uppdrag.
R.E.A. är uppbyggd som en klassisk nummerrevy med allehanda tokroligheter, en godispåse av surt, salt och sött i en enda röra. Den som rotar runt i påsen efter en röd tråd letar förgäves. R.E.A. är som ett fragmentariskt och lite flåsigt sketchprogram på tv, fast på en scen och utan reklamavbrott.
Som sådant håller det dock hög klass, mycket tack vare det furiösa tempot. I ena stunden traskar Anders Lundins inkarnation av Ernst Kirchsteiger runt barfota och badar i sinnliga intryck, i nästa kommer samme Anders Lundin in i skogshuggarskjorta med håret på ända och skäller ut folk efter noter, som ”Arga snickaren”.
Det är ofta imitationerna av kända tv-personligheter som drar ned flest skratt i denna turnéföreställning som består av höjdpunkter från de senare årens R.E.A. Malou von Sievers badar fotbad och mår skit i sitt mysprogram Efter tio, en slö och tungt flåsande Leif GW Persson provar på bikram yoga och Leila Lindholm bakar bullar på ett översexuellt vis.
Kändisparodierna är tacksamma och ytliga, men det är en underhållningsform som alltid funkar. Varför krångla till det?
Showens allra största utropstecken är emellertid Ola Forssmed, eller kanske rättare sagt Ola Forssmeds kropp och hans förmåga att kontrollera den. Jag har sett honom åla, sprattla och slå knut på sig själv i flera föreställningar tidigare men jag kan aldrig se mig mätt på karln.
På lördagskvällen fick vi bland annat se honom bete sig som en uppåttjackad pantomimartist på krogen och som en ”osynlig” man iförd tajt kroppsstrumpa från topp till tå.
Man behöver inte sitta och skåla i en ombonad krogmiljö för att roas av sådant. Det går hem minst lika mycket i ett stramt modernistiskt konserthus med förfinad akustik.
Efter mer än två timmars generöst spexande och skojande känner man sig också ungefär som om man har sett ett riktigt skojigt tv-program: man är glad och nöjd för stunden även om man kanske inte kommer att bära med sig upplevelsen resten av livet.
Med undantag för Forssmeds kroppskonster. De glömmer man inte i första taget.