Inför turnén frågade sig medlemmarna i Takida vad de själva skulle vilja att deras favoritartister gjorde och sedan gjorde de precis det. Den pågående akustiska turnén är ett undantag från deras vanliga koncept, men tänket kännetecknar hela Takidas karriär. Medan de flesta artister åtminstone låtsas vara hyfsat oberoende av folkets önskningar är Ångebandet inbjudande på de flesta tänkbara sätt.
Att deras pop med en smula metalestetik skulle gå hem så bra i stugorna som den gjorde var ganska överraskande, men efter genombrottet har huvudlinjen varit att ge publiken vad den vill ha. Inga större musikaliska förändringar, lagom stylade bilder och framförallt kommunikation med fansen.
På Uppsalakonserten möter publiken bildskärmar med ett telefonnummer som man får sms:a frågor till bandet till och det blir en så intim kväll det bara kan bli i stora salen i Konserthuset. Nerskalade versioner av hitsen, fanfrågor om allt från scenskräck till hur man får ligga med sin fru och en massa gamla bilder på medlemmarna på storbildsskärm.
Ångekonstnären Tomas ”Håkki” Eriksson fungerar som en slags moderator när historien om bandet berättas med hjälp av skojiga bilder på de inblandade från barndom, tonår och det tidiga Takida och langar ut frågorna från publiken.
Det blir rörigt, flamsigt och ofokuserat, men fungerar ändå, faktiskt bättre än annars. Hur mycket man än vill de sympatiska Takidakillarna väl och hur kompetenta de än är på vad de gör så går det inte att komma ifrån att det blir enformigt när alla låtarna är stöpta i nästan exakt samma form. Och det är inget det halvakustiska konceptet ändrar på. Det gör däremot bildvisandet och frågestunderna som bryter av och även om historien inte är jätteoriginell så är den underhållande.
Några vanliga killar startar ett band, sliter hårt och kuskar runt på de svenska vägarna några år i en liten turnébuss, hittar sin form och till slut får genombrottet som gör dem till ett av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika band. Där står de nu och framtiden är öppen, men för att de ska lyckas stanna på toppen några år till krävs antagligen förr eller senare större musikaliska variationer än att byta ut elgitarrerna mot akustiska en stund.