Efter rivstarten med tre albumsläpp på mindre än ett år har Miss Li lugnat sig något. Det gäller både utgivningstakt och tempot på musiken. När det gäller Linda Carlsson och hennes band spelar sådana saker dock ingen större roll. Energin och intensiteten är intakt oavsett om de spelar balladlångsamt eller i balkanbröllopssnabbt.
Uppsalakonserten börjar någonstans mitt emellan ytterligheterna, som det mesta från senaste albumet, Tangerine dream, gör. En lagom konsertinledning. Inga toppar att rasa ner från och inga dalar att arbeta sig upp från. Lyssnar man noggrant på materialet från årets album så är det egentligen lika utflippat och gränslöst som de tidigare skivorna även fast det ger sken av större mogenhet. Miss Li ger ännu en känga till gamla värdelösa gubbar, hånar den plastiga mediesamtiden, är störtkär och skaffar hund för att komma över senaste förhållandet, vilket funkar perfekt när det är en golden retriever.
En sak som är lite synd med Miss Li är att det mesta av det visuella försvinner i det moderna skivlyssnandet. De ofta fantastiska och genomtänkta bilderna syns knappt på Spotifys frimärksstora albumomslag. På Reginakonserten är det mer framträdande. När ridån dras åt sidan möts publiken av ett scenrum som påminner om något från Dylans Rolling Thunder Revue både utsmycknings- och klädmässigt, fast med en svensk second hand-touch.
Det passar bra ihop med musiken som är en mix av cabaret, balkanbrass, jazz, funk, rock, pianopop, men framförallt låter karneval. Under en konsert med Miss Li ställs det mesta musikaliskt på ända, men på lite avstånd, så att vem som helst kan ta det till sig. Det är hemligheten bakom hennes popularitet. Tillsammans med ett par ovanligt lyckade karriärval, som att göra den rätta duetten med Lars Winnerbäck och ställa upp i Så mycket bättre till sist.
Mest vill man dock tro att det har att göra med att hon är en ovanligt skicklig artist som från första demoinspelningen haft ett helt eget uttryck. Det är i alla fall därför torsdagskvällens konsert får Reginateatern att bölja och gunga, oavsett varför publiken kom dit från början.