Poesi & musik
Elsie Johansson och Daniel Östersjö
Reginateatern
16 oktober
Antagligen är hon Upplands och Uppsalas mest välkända nu levande författare, Elsie Johansson. Inte bara för att hennes böcker säljs och lånas ut, utan också för att hon många gånger har mött sina läsare öga mot öga vid författaraftnar och andra evenemang ända sedan debuten med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon 1979.
När hon nu som 90-åring står, eller rättare sagt sitter, på scenen har hon alltså en 42-årig författarkarriär att vila ryggen mot.
Vid sin sida har hon den 40 år yngre låtskrivaren och musikern Daniel Östersjö, som tonsatt femton av Elsie Johanssons dikter, tre av dem helt nyskrivna.
Det är ingen perfekt regisserad och framförd föreställning. Det är mer än så: en näst intill familjär tillställning. Ett samtal, en sångstund, ett själsligt hemma-hos.
Musikanten Östersjös mod att tonsätta dikter, som inte bjuder på taktfasta versfötter och rim, är tilltalande. Särskilt när anslaget är jazz och vals-chanson. Hans icke helt tvärsäkra tonträffar och ibland något ansträngda röst förstärker det intima och blir snarast en poäng i uppriktighetens tecken.
Elsie Johansson är visserligen verkligen tonsäker i sina texter, med ett språk som är kongenialt med det hon berättar om. Men kanske är det också hos henne just den där uppriktigheten, modet att gå rakt på exempelvis sexualiteten, naket men inte grovt, som tilltalar så många läsare. Och nu även Reginas publik av mummel och applåder att döma.
Föreställningen bygger på att författaren läser sina dikter och utdrag ur några av sina prosaböcker, varpå musikanten bjuder på sina musikaliska tolkningar av samma text. Det handlar om två stora teman i författarskapet, och inte minst i boken Bladet från munnen, som kom tidigare i år: religionen och sexualiteten. Den förra förhållar hon sig varsamt men bestämt kritisk till. Den senare omfamnar hon med kravlös glädje.
Jag finner det mycket svårt att inte älska Elsie Johansson, sådan hon framträder på Reginas scen.
Daniel Östersjö ska ha beröm för sina tonsättningar, även om några kunde framförts med ett mjukare pianospel.
De bådas samarbete är avspänt med orepeterat opretentiöst mellansnack, som låter publiken komma nära.
I två sånger medverkade Elin Lyth, sångerska och kompositör.