En medarbetare som är bäst, snabbast och aldrig tar några fikapauser borde väl vara drömmen för vilken arbetsgivare som helst, va? I ”Livet kom så plötsligt” möter vi bokföraren Annika, som efter ett chefsbyte på revisionsbyrån där hon jobbat i så många år har fått sparken.
Logiken dikterar för henne att vara bäst på sitt jobb borde vara det som lockar nya arbetsgivare, ändå så tycks simpel logik utgöra ett oöverstigligt hinder för henne när hon ska presentera sig och sina färdigheter för presumtiva arbetsgivare. Annika har nämligen en diagnos – vilken diagnos det är fråga om förblir outtalat, men vi tillåts ändå förstå att det handlar om Aspergers syndrom.
Vi får sitta med henne under en natt av förberedelser inför ett möte på Arbetsförmedlingen där hon ska öva på att möta arbetsgivare. Att berätta att hon är bäst på sitt jobb samt underbygga med argument tar cirka två minuter. Resterande 18 minuter ska fyllas, ja med vad? Den logik som retorikhandböckerna erbjuder låter sig inte så lätt tillämpas när uppgiften är att man ska berätta om sig själv.
Scenrummet är avgränsad i en perfekt kvadratisk röd matta inredd som ett arbetsrum med bokhyllor fyllda med pärmar och arkivlådor. Den röda mattans rutmönster får i sin tur till funktion att åskådliggöra Annikas varseblivningar av sin historia och verklighet.
Petra Brylander ger Annika värdighet och ett säreget patos med ett återhållet tonläge och kroppsspråk som kantigt, nästan stoiskt rör sig över rutorna. Annika berättar sitt liv med hjälp av statistik som hon fört över presenter hon gett bort och sina egna teorier om evolutionen och människor benämns utifrån sina mest framträdande karaktärsdrag.
Birgit Nilsson finns med som både ett ljudspår över Annikas egna grandiositet såväl som en faktisk möjlighet att finna identifikation – båda är bäst på det de gör men den ena hyllas och den andra står inför att gå i sjukpension. Annikas livsberättelse som är full av humor, har också en stor svärta som kommer av en yttre verklighet som är så svår att begripa, som mammans alkoholism, turerna på psyket eller ”pojkvännerna”.
”Livet kom så plötsligt” med manus och regi av Klas Abrahamsson blir i slutändan inte en fallstudie av avvikaren eller diagnosen. Istället är det normalitetens brister och absurditet som är under luppen, där de sociala koder och språkliga smörjmedel som vi ”ordinära” personer så tar för givna framstår som så förljugna och irrationella. Skämten är på vår bekostnad, skämten träffar rätt.