Den historiska ironin är nästan för perfekt. Stadsdelen i Stockholm som, sant eller inte, mer än någon annan har kommit att symbolisera privilegierat innanförskap, hipsters som dricker juice för 80 kronor glaset och journalister utan verklighetsförankring var för inte så länge sedan eländig, trångbodd och bespottad. Våren 1948 brinner Södermalm, när polisen drabbar samman med det "slödder" som i våra dagar pekas ut på annat håll.
Detta är utgångspunkten när Unga Dramaten nu får en nystart vid Nybroplan efter flytten från Elverket. Och här finns givetvis stor potential för en scenisk samhällskritik som har bäring på flera av de diskussioner om tolkningsföreträde, identitet och rättvisa som är så centrala i samtiden, vilket dramatikerna Kristian Hallberg och Jens Ohlin ser till att exploatera. Faktiskt till det övertydligas gräns.
Den rädda journalisten som besatt av sitt eget namn väver myter om det hotfulla Södermalm heter naturligtvis Niklas Svensson, medan stadsdelsförvaltningens Cruella-de-Vil-inspirerade ordförande fått namn efter en halvkänd högerdebattör. När de hunsade söderkidsen hävdar sitt rättmätiga utrymme på jorden blir replikerna tyvärr till föreläsning och plakat snarare än scenkonst. Show, don't tell!
Insprängd i allt detta finns dock en annan föreställning, där skådespelarna slipper missionera och släpps lösa i en explosiv täthet som osar av rytmisk pregnans. Tajta dansare äger scenen med jazziga versioner av hits från förr och nu.
Shebly Niavarani och Sanna Sundqvist är alltid bra, och lyckas över förväntan med sina rätt grovhuggna antagonister. Även Nanna Blondell kämpar väl med den otacksamma rollen som präktig aktivist. Starkast i ensemblen lyser kanske Maia Hansson Bergqvists brallis "Alice" som med släpig röst och hoppfulla ögon drömmer om Nalen och blir trampad på när hon städar hos överklassen vid Karlaplan. Eller Eric Sterns "Burret", en happy-go-lucky-kis som skälls för "tattare", men ser livet från den ljusa sidan även under oändligt vidriga omständigheter. Med ett sorglöst leende berättar han om sin och systerns rutinmässiga tvångssterilisering – och hjärtat vill brista.
Här ljuder "Götgatan" av liv, lojaliteter, svek, uppror och krossat glas i en värld som inte vill ha sina egna barn.