En död hund kan både skälla, gläfsa, gny och morra alldeles förskräckligt, trots påståenden om motsatsen. Åtminstone gör den älskade vovven det i den föreställning som visas på Reginateatern.
Det är tredje gången som den portugisiska teatergruppen Companhia do Chapitô gästar Uppsala. Efter att ha gestaltat Bibeln som ett slags komisk pantomim och gjort sin egen tolkning av Shakespeares Stormen, har det blivit dags för ett renodlat familjedrama.
Temat är döden. Att så mycket inom vår litteratur och andra konstarter handlar om döden beror säkert på den dödsskräck som vi bär inom oss, men som vi på olika sätt försöker hålla i schack.
Vad är enklare än att garva eller hånflina åt det oblida öde som vi vet lurar på oss runt hörnet. Det enda vi inte vet är ju när vi kommer att möta den där långe, mörke främlingen för att tala med Woody Allen.
Dead dogs don’t bark betecknas som en svart komedi, kollektivt skapad och framsprungen ur ensemblens arbete i repetitionssalen.
Där tror jag också föreställningens svaghet bottnar. Pjäsen är inte tillräckligt vass, omskakande eller originell. Vem reagerar på att familjen framställs som en grupp som i alla lägen försöker hålla skenet uppe? Men låt mig samtidigt säga: det är rasande skickligt framfört.
Pjäsen inleds med det sorgliga faktum att familjens jycke har gått hädan. Föräldrarna gör allt de kan för att dölja den omskakande förlusten för den tonårige sonen.
Här kan man tala om förnekelse av döden trots den bistra sanningen under köksbordet. Och värre blir det. Att familjen kommer att drabbas av fler förluster att hantera på vägen mot katastrofen inser vi ganska snart.
Tiago Viegas och Marta Cerqueira spelar och dansar (!) med halsbrytande akrobatik faderns och moderns roller, men det är Jorge Cruz som har den tacksammaste rollen som slängig tonårsgrabb.
Companhia do Chapitô har utvecklat en egen spelstil med utstuderat kroppsspråk och få repliker. Här får den publiken att kippa efter andan när rollfigurernas ben viker sig åt alla håll, huvuden hänger på sniskan och lealösa kroppar slängs över bord och stolar. Och pokertermen död mans hand får definitivt en ny innebörd under föreställningens kortspel.