Vildsint blandning på Reginateatern

Som en pendang till den internationella poesifestivalen Ordsprak presenterade Reginateatern på lördagseftermiddagen turnépremiären för Riksteaterns föreställning Las - lätt autistiska särintressen, av och med poeten och estradören Kalle Haglund och multiinstrumentalisten Markus Jägerstedt.

Haglund hör till de tidigare SM-vinnare i poetry slam som de senaste åren har etablerat sig som ordsprakande och genremässigt svårbestämda underhållare, och Las bjuder mycket riktigt på en ganska vildsint blandning av poesi, musik, sketcher, brandtal, film, animeringar och ironisk koreografi.
De olika monologerna knyts samman av några brev skrivna till en sedan länge förlorad vän där alteregot Kalle Haglund berättar att han tillfälligt dragit sig tillbaka till en stuga i skogen för att, som det brukar heta, få perspektiv på tillvaron.
I ett nummer skojas det om postmodernism och post-postmodernism på ett distanserat sätt, men det post-postmoderna är precis det område Haglund verkar i.

De stora historierna är sedan länge skjutna i sank, och den bittra illusionslöshet som följde är inte heller längre mycket annat än tröttsam och otidsenlig klagan. Vad vi istället framhärdar i är en illusionslöshet som någonstans ändå vågar vara hoppfull.
Kalle Haglunds texter och Markus Jägersteds musik formar någonting som liknar en generationsföreställning för alla oss som drömt om brummande lasersvärd och flygande skateboards.

Vildsint blandning på Reginateatern

Desillusionerad men lite glad är Kalle Haglunds recept. Sebastian Johans har sett en generationsföreställning för alla som någon gång tyckt att Michael J. Fox är definitionen av cool.