Vi lever i rädslans tidsålder

Vid sidan av klimathot och finanskris är det kampen mot terrorismen som präglar dagens värld. Det råder högkonjunktur för olyckskorpar och undergångsprofeter. Kanske är den förlorade tryggheten ett tecken så gott som något på att vi lever i rädslans tidsålder. Paniken ligger på lur lite varstans. Så ser förutsättningarna ut för människorna i Mark Ravenhills kortpjäser, totalt 16 till antalet, som skrevs för Teaterfestivalen i Edinburgh 2007.

Nu ges fyra av dessa, med sistaårselever vid Dramatiska institutet som regissörer, i en sammanhållen svit på Stockholms stadsteater. Publiken leds genom teaterhuset till de olika spelplatserna. Kajsa Reingardt är åskådarnas Vergilius och hon gör samtidigt sin egen pjäs, Intolerans, och är asplövsmänniskan som lever på ett gungfly i denna tillvaro där det inte är lätt att veta vad som kommer utifrån eller vad som härrör från en inre, psykisk verklighet. Diagnosen lyder visserligen koffeinintolerans, men rollen rymmer såar av ångest som tar sig uttryck lika mycket i fobier för att kontrollera omgivningen som i fixeringar vid allt från olika hälsokostpreparat till totalt förnekande av att några problem alls existerar. Regissören Martin Rosengardten visar sig ha god hand med personinstruktionen. Kajsa Reingardt lägger känslorna på utsidan av sig själv i en rollgestaltning, som är både gripande och övertygar.

Då befinner sig Johannes Bah Kuhnke och Lena B Eriksson betydligt närmare en vardaglig verklighet i Fruktan och elände. Den pjäsen skildrar en liten familj mitt i korsdraget från nyhetsrapporteringen från olika krigsskådeplatser och den egna bostaden som ligger i ett socialt problemområde. Också Bah Kuhnke och Eriksson vistas på minerad mark, som det skall visa sig, även om de samtidigt gör allt för att blunda för sakernas tillstånd. Åtskilligt i relationen vittnar om en ömsesidig och inbördes rädsla. Banaliteter och oförargligheter och emellanåt även kärleksorden omformas via tolkningar och projektioner till angrepp och anklagelser.
Vad det inte så lite handlar om är en total avsaknad av trygghet och ett med stor möda tillbakahållet känslokaos. Det tydligaste tecknet är omsorgen om att brandvarnaren ständigt har ett färskt batteri. Ifall något skulle hända. Hilde Brinchmann Börresen har i sin regi lagt stor vikt vid de ideliga omkasten i känslorna. Det är ofta krutdurk och kort stubin på en och samma gång. En inte alldeles lätt uppgift för de båda skådespelarna, som dock är lyhörda som de mest finstämda seismografer för alla skiftningar. Här råder ständig katastrofberedskap. Den pjäsen har den tydligaste närheten av de fyra till stämningar i dagens samhälle där terroristhotet utlöser en rädsla som nästlat sig in också i intimsfären. Utan vidare skulle det gå att utveckla problematiken i dramat till en helaftonspjäs.

Regissören Jens Karlsson har tagit sig an Mikado, vars ena spår är klimathotet och det andra handlar om bortträngningen av en dödlig sjukdom. Ulf Eklund och Jan Mybrand gör Peter och Alan, som lever tillsammans. I samspelet mellan dem synliggörs efterhand allt instängt hos Peter, som yttrar sig som en uppsjö av destruktiva fantasier och önskningar. Det är aktörernas yrkesskicklighet man imponeras av allra mest. Sist i kvartetten minidramer ligger Yesterday an incident occurred. Den handlar i regi av Tatu Hämäläinen rakt av om dagens terroristbekämpning, där alla får finna sig i att vara misstänkta. Den politiska diskussionen förs med en hel del inlagd ironi, som man dock skulle vilja se lite mera av.
Att begreppen frihet och demokrati här och var missbrukas betyder inte automatiskt att det är ordens fel. Visst finns det ett dilemma, när någon använder vapen för att skapa en bättre värld. Men nog är frågan mera komplicerad än vad som framgår av Ravenhills sätt att tackla diskussionen i en pjäs, som trots goda skådespelarinsatser ändå utgör programmets svagaste länk.

Vi lever i rädslans tidsålder

Olyckskorpar och undergångsprofeter har högkonjunktur i den verklighet som avbildas i föreställningen 4 x Mark Ravenhill, skriver Bo-Ingvar Kollberg.