Välgjord och smidig Alice

Ibland kan verkligheten vara så besynnerlig att man tror sig ha hamnat i bakvända världen. På Teater Blanca vid Österplan ser det ut så just nu. Men det har sin förklaring. Man spelar en egen scenversion av Lewis Carrolls klassiska Alice i underlandet.Idén kommer från regissören Isabelle von Saenger, som också svarar för manuset. Den välkända texten om Alice som faller ner i underjorden och där råkar ut för sällsamma äventyr har dessutom utökats med flera sångtexter. De knyter an till den erfarenhetsvärld som är aktörernas egen. Men här ryms samtidigt ett budskap som handlar både om stolthet och att vara bra som man är. Det är ett innehåll som det är lätt att ta till sig. Aktörerna i Teater Blanca fortsätter att utvecklas. Säkerheten i det här framförandet har spritt sig till alla medverkande.Ökad teaterkänslaAtt teatern nu också fått gradänger bidrar givetvis till att öka teaterkänslan. Men knappast har man tidigare utnyttjat scenrummet lika effektivt. Karin Giske har i sin scenografi skapat en spelplats, som med hjälp av klängrosor redan vid ingången för tankarna till den underjordiska trädgården.Därutöver får pjäsens olika scener en tydlig inramning av textilier i olika färger och former. Även den genomtänkta ljussättningen signerad Monica Stjernholm och en beledsagande musik sammanställd av Chatarina Oldermark gör sitt till för att åstadkomma det goda helhetsintrycket. Det råder rena klädprakten genom Mariola Pietras och Andreas Olanders försorg.Samtidigt är det här en föreställning kryddad med många finurliga detaljer. Dit hör t ex det hörbara kluckandet i samband med Alice uppgivna gråt när hon hamnat i den främmande drömvälden. Likaså scenen med den till miniformat förvandlade kaninen som far omkring med en radiobil på tassarna. Hur man med lite förslagenhet kan åstadkomma hole-in-one i golf, är ytterligare ett exempel. Eller kaffekalaset hos bagaren, där muggar och koppar väl aldrig tidigare i samma omfattning samsats på ett och samma bord. Då bagaren jagar Alice runt i rummet är det rena cirkusnumret, när ingenting faller i golvet.Egen huskattUppgiften som Alice delas av Nina Ohranen och Eva Bergengren. Nina Ohranen har en mjuk och lite drömsk framtoning, som passar bra för en ung människa vars stränga föräldrar får henne att längta bort från alltihop. Att Cheshire-katten den här gången blivit Alice egen huskatt och får vara med som iakttagare under hela första akten är ett fyndigt inslag. Toni Lindbom i rollen hittar rätt både i rörelser och läten och bidrar till att hålla ihop sammanhanget.Anna-Clara Ringh gör med betydande inlevelse en stressad kanin, som hjälper till att hålla tempot uppe. Anna-Sara Midanders kålmask har ett väl förvaltat sångnummer. Och i den avslutande rättegången får både Mikael Dahl som hjärter kung och Stina Rosén som drottningen visa att även de behärskar scenrummet. Över lag har regissören lyckats väl med att hitta tydliga rollprofiler åt alla aktörerna. Utöver de redan nämnda också Samih Tamimi, Anna Bolander, Petter Falk, Ann-Charlotte Auvinen, Sofia Palmblad, Helen Jansson och Mariola Pietras. Magnus Dahlérus är förutom bagare och stöttepelare även en hejare på både munspel och ukulele.När Alice faller ner i underlandet träder Eva Bergengren in i rollen. Att hon är den här ensemblens klippa har hon visat förut. Under handlingens gång ges hon tillfälle att visa prov på en rikt register av uttryck. Det finns både ömhet och en hel del krut i hennes uppenbarelse. Det skulle behövas många Alice av hennes skrot och korn i vårt samhälle. Här sätter hon sig upp mot självaste drottningen!Teater Blancas uppsättning av Alice i underlandet är en välgjord och smidigt genomförd föreställning. I sina utflykter i fantasins och drömmarnas värld och i den nyfikenhet som styr Alice i hennes längtan efter det som är vackert formulerar den drivkrafter hos oss alla för ett gott liv.