Vackert och mycket njutbart

Våren på Dansens hus börjar med det vackra och gåtfulla dansverket Rimasto Orfano framfört av det nederländska danskompaniet Emio Greco/PC. Gruppen är nästan okänd i Sverige men välbekant från stora scener och festivaler i den övriga världen.Kompaniet bildades 1995 av den Italienfödde koreografen Emio Greco och den nederländske teaterregissören Pieter C Scholten. Tillsammans har de gjort 17 olika produktioner med dans, film, teater och opera. Emio Greco har skapat ett eget nytt dansspråk, en blandning av modern och klassisk dans och teater.I intensivt motljus skrider en Marilyn Monroe-kopia långsamt fram mot publiken. "Ladies and gentlemen, Emio Greco is dead", säger hon med ett leende. Men det är han förvisso inte. Ty snart visar sig de övriga fem dansarna inklusive Emio Greco.Scenrummet är draperat med ett buckligt ljusgrått tyg. Ljussättningen är varm och stämningsfull. Dansarna bär beigea långa klänningar av tunt tyg. Ärmarna når över händerna och slutar med små fransar. Dansen börjar ganska stillsamt med vackra sträckningar av armar och ben. Inslag av klassiska balettsteg är tydliga. Sirener ljuder svagt i bakgrunden. När sirenerna ökar i styrka stegras även dansen och blir kraftfullare.Michael Gordon har skapat ett ljudlandskap som utgör en effektfull bakgrund till dansarnas rörelser. De långa fransade ärmarna förlänger kroppen och ger ett intryck av fåglar som seglar i rymden. Samhörighet söks i små grupper som fåglar i sina bon.Emio Greco visar en beundransvärd precision i sina rörelser. Han översträcker ofta armar och ben. Dessutom har han en förmåga att skaka sitt huvud så kraftigt och intensivt att man tror att det skall falla av. Han förmedlar sin energi till dansarna som ibland exploderar i rörelser och snurrar likt dervischer till det dynamiska bakgrundsljudet. Emio Greco/PC bjuder på ren dans under drygt en timme. Det är vackert, spännande och mycket njutbart.