UNt:s recensent fick eldflugor i ögonen

Förra året, när Ordsprak arrangerades för andra gången, var det under stora delar av arrangemanget väl glest i raderna på Reginateatern. Programmet var snudd på strålande och det kändes som om Uppsalapubliken var för lat för sitt eget bästa.

I år har någonting hänt. Ordsprak 2008 fyller Reginateatern till sista stolen redan första programkvällen och publiken är faktiskt på plats flera timmar innan de avslutande huvudnumren. En klar förbättring.
Precis som tidigare år presenterar Ordsprak ett varierat program som visar på bredden inom det som brukar benämnas Spoken word och som egentligen saknar en adekvat svensk översättning. Estradpoesi som begrepp räcker inte till. Festivalnamnet erbjuder egentligen en rätt fin beskrivning, sprakande och ord är precis vad det handlar om.

Fredagskvällen kastade eldflugor åt alla möjliga håll. Festivalens yngste poet, 19-åriga Sam Kessel, sprakade igång programmet med en lovsång till eskapismen framförd med estradpoesins klassiska snabbkäftade nerv och följdes av Malin Jakobsson, som med sin hårt exploaterade Vinden-dialekt och mer komiska monologer blev en fin kontrast.
Ordsprak stoltserar med sex vinnare i SM i poetry slam i deltagarlistan.
De två första på scenen var Olivia Bergendahl och Laura Wihlborg, mästare 2007 respektive 2008, som bägge presenterade en relativt lågmäld, samhällsnära och ganska skriftnära poesi i avslappnade och imponerande säkra framföranden som möjligen kan tankas tyda på att estradpoesin och den skrivna poesin håller på att närma sig varandra på ett, tycker i varje fall jag, önskvärt sätt.

Kvällens internationella inslag bestod av kroatiska Silvestar Vrljic och sydafrikanska Ewok, som gästade festivalen redan första gången den arrangerades.
Vrljic läste en lågmäld och personlig poesi på både engelska och kroatiska och Ewok rev av en närmare timslång monolog som rasande gick i närkamp med ett exploaterande och hycklande västerland som fortsätter leva gott på sitt smutsiga förflutna. Att återse Durbanbaserade Ewok blev extra roligt eftersom hans blandning av rap, sång, beats, rörelse och skådespeleri tydligt har utvecklats i rätt riktning sedan förra gången. Ewoks framförande gav en känsla av att Uppsala faktiskt kan vara en internationell estrad på riktigt och inte bara i teorin.

Daniel Boyacioglu, en räv i svenska estradsammanhang, läste nya dikter och överraskade med ett återhållsamt uppträdande långt ifrån den talsång som han slog igenom med för några år sedan. Dock fortfarande med en hälsosam respektlöshet mot det mesta som narrativ drivkraft.
Avslutande mångsysslaren Emil Jensen, som var föra årets huvudnummer, nöjde sig med en dikt och presenterade istället sitt nya band. Man kunde anföra att Ordsprak borde våga lita på ordet och inte toppa med musik, men Kung Henry, kvällens konferencier, förekom kritiken och konstaterade "Det skiter vi i." Och eftersom Emil Jensen som musiker envisas med att bli bättre varje gång man ser honom är det bara att hålla med.

UNt:s recensent fick eldflugor i ögonen

Tredje gången gillt, brukar man säga. Sebastian Johans får eldflugor i ögonen och gläds åt att publiken äntligen har hittat till Ordsprak, Uppsalas internationella poesifestival.