SLUTET GOTT - ALLTING GOTT.
Spegelteatern vid Steninge slott.
Regi, bearbetning, scenografi, kostym: David Wall.
Av : William Shakespeare.
Översättning: C.A. Hagberg.
Koreografi: Frida Nordstrand och Ulrika Berg.
I rollerna: David Wall, Frida Nordstrand, Lisen Rosell, Joakim Saeden, Jesper Bromark, David Nachmann, Gregor de Rietz, Peter Krell, Lillemor Silfverhielm, Björn Johansson, Dimitre Poriazov, Sofia Olerud, m fl
Det är mycket lek med teatern genom tiderna i Spegelteaterns senaste Shakespeareuppsättning, den nittonde i ordningen för utomhusbruk. Ensemblen är samspelt och dess uttolkande av stoffet är roligt att få ta del av. Den teaterroade kan känna igen såväl Tjechovstämningar i första aktens högreståndsliv på landet, som andra aktens music hallunderhållning och boulevardteaterintrigerande bland operettsprättar och fala förförerskor.
De medverkande befinner sig i en stigande skala från rena amatörer till proffs med utländsk högskoleutbildning. spelet är ändå överraskande jämt. Hagbergs gamla översättning känns lite stel och otidsenlig i aktörernas munnar, men fungerar faktiskt i samspel med den tidsanda man eftersträvat, ett lätt tvetydigt sekelskifte.
Handlingen är förlagd till något slaviskt hertigdöme, där den ena hertigen fördrivit den andra. Kvar vid det dygdiga hovet finns dock bådas döttrar. Den förra hertigens dotter, Helena, spelas av Lisen Rosell. Hon tvingas skaffa sig en fästman och väljer till slut - efter att ha ratat flera ur publiken - adelsmannen Bertram, sprättigt spelad av Joakim Saeden. Men han är måttligt förtjust och drar till den osedliga staden Ardennerna.
Typisk Shakespeareintrig
Helena tar med sig sin närmaste väninna, den nuvarande hertigens dotter Zelia, som görs av Frida Nordstrand, för att försöka vinna sin utkorades hjärta. Väl i den syndiga storstaden drar en ganska typisk Shakespeareintrig i gång med förklädnader och missförstånd, gäckerier och narraktigheter.
Scenen har ett värdshus i ena änden och en bordell med vidhängande varietéscen i den andra där de vackra flickorna brister ut i samtidshits som exempelvis Habaneran ur Carmen. Moralpolisen Parolles, som görs av David Nachmann, har ett sjå att få ihop sina handlingar med etiken. Moralisten Jacques från Som ni behagar, har i Björn Johanssons gestaltning här fått porträttlikheter med Lenin eller Trotskij. Han går aldrig in i bordellen utan tröstar sig med rödvinet och lever ut känslor i smäktande ryska sånger som positivhalaren och björntämjaren Corin sjunger för honom. Dimitre Poriazov har en vildsint mimik och roligt spel i rollen som Corin.
Totalgrepp
Handlingen flyter på bra och inte är undertecknad människa att urskilja var den ena komedin börjar eller när den andra tar vid i denna sammanflätning. Möjligen märks det aningen i slutscenen som har flera upplösningar på varann och där leken med könsroller och såväl hetero som homosexuell kärlek tillåts blomma.
Regissören till denna föreställning har ett totalgrepp om den. David Wall spelar nämligen själv en av huvudrollerna, den moraliske hertigen, som i andra akten iakttar Shakespearevärldens människor på scenen tillsammans med teaterpubliken. Han och ensemblen har all anledning att glädjas åt en sällsynt helgjuten och lekfullt underhållande sommarföreställning kryddad med några lagom lätta stråk av eftertänksamhet.