Tyst och postmodern

Dansaren och koreografen Deborah Hay, född l941 i Brooklyn, är en efterlängtad gäst på Dansens Hus. Hon tillhör den dansgeneration som på l960-talet utvecklade en helt ny syn på dans, den första generationen postmodernistiska dansare. Man använde gärna icke-tränade dansare i vardagliga rörelser och man blandade konstformer såsom bildkonst, film och text. Deborah Hay dansade med Merce Cunningham år 1964. Hon var medlem av Judson Dance Theatre-gruppen, som ansågs vara en av de mest radikala konströrelserna på l900-talet. År 1965 slutade hon all träning i dansteknik och började koreografera för icke-dansare. Under 15 år höll hon årligen en kurs för icke-dansare i Austin, Texas. Deborah Hay är känd för sina stora grupparbeten och solon som hon turnerar med runt om i världen med en kvinnogrupp, Deborah Hay Dance Company.

De två dansgiganterna William Forsythe och Michail Barysjnikov tillhör hennes beundrare. De har beställt och samproducerat verket If I sing to you, med vilket Deborah Hay gästar Dansens Hus. Ensemblen består enbart av kvinnliga dansare, som för varje föreställning väljer de kostymer de ska bära från en garderob av ett antal manliga och kvinnliga kostymer. Därigenom uppstår nya mönster och konstellationer i koreografin.

När publiken bänkar sig inför föreställningen står redan en liten grupp av fem kvinnliga dansare på den tomma fullt upplysta scenen. Endast en bär kort kjol. De andra har långbyxor. Åtminstone tre av dem verkar föreställa män. En har liten mustasch och slips, en annan kort hakskägg och en tredje har polisonger och hängslen. De mumlar och småpratar med varandra, endast enstaka ord uppfattas. Småningom börjar de röra sig. De trippar runt och svänger med armarna. Många rörelser är enkla, medan andra är konstruerade, närmast konvulsiva. Ibland utstöter de små ljud utan sammanhang eller nynnar svagt. Ett par av dansarna får plötsligt ett våldsamt utbrott av ilska och börjar gräla och fajtas med varandra. En annan bryter tystnaden genom att börja skälla och morra som en hund. Det finns ingen musik i föreställningen. Vid ett tillfälle reser sig några kvinnor bland publiken och framför sång a cappella. De är elever från Danshögskolans musikallinje. Ibland stannar dansarna upp och står helt stilla och tysta i några minuter. Stillhet är också rörelse enligt Deborah Hay. Säkert blir en del provocerade av detta absurda verk, men egentligen är det ganska vackert och vilsamt att förnimma stillheten i Dansens Hus.

Deborah Hay kommer att fortsätta att arbeta i Sverige. Ett tiotal dansare och koreografer kommer att få delta i hennes Solo performance commissioning project i syfte att upptäcka och utveckla sina konstnärskap.

Tyst och postmodern

Koreografen Deborah Hay hör till den postmoderna dansens förgrundsgestalter. I föreställningen If I sing to you visar hon att det absurda kan vara vackert och vilsamt, konstaterar Anna-Stina Malmborg.