Jag vet att vår kultur fortfarande är svårt präglad av framstegstanken, men folk var inte dummare förr. Det var inte så att de gamla grekerna trodde att jorden var platt, eller att antikens troende människor läste allting i Bibeln "bokstavligt".
Inte heller var det så att man under några decennier i mitten av förr århundradet verkligen tyckte att den brittiske komikern och trollkarlen Tommy Coopers skämt var roliga. I sig, alltså. Jag menar: ”Jag hade en gunghäst – den dog.” Eller: ”Gå in i en antikaffär och säg: Något nytt på gång?” Eller, bara för att vara övertydlig: ”En eldslukerska hickade och kremerade sig själv. Hon brann för konsten.”
Nej, Coopers vitsar var i regel så usla att de inte ens blev roliga för att de var så usla. Hela den komiska effekten – och den är fortfarande verksam, googla så får ni se – låg naturligtvis i själva framförandet.
Det finns alltså en stor risk i att ta på sig den karaktäristiska fezen och göra hans material på nytt: om man misslyckas med leveransen blir bara skämten kvar, och ökenvandringen. Men en porträttlik Göran Engman kan sin sak. Cooper är en av hans stora förebilder, och man anar ett liv av identifikation bakom den där fint fångade vimsigheten och tankspriddheten, de små dansstegen och sättet att skratta åt sig själv.
Framför allt har han lyckats fånga själva rörelsen i Cooper – alltid på väg, alltid någon annanstans. Innan ett misslyckat trolleritrick var färdigt kunde han börja på ett nytt. Och de där dåliga vitsarna hävde han ur sig ur i förbifarten, som när man tömmer jackfickorna på skräp innan man för andra gången kollar att spisplattorna är av.
Det är väl inte någon magisk coverkväll på Reginateatern. Trivsam är ett bättre ord, om än inte allt igenom skojig. Vid ett ensamt och därför märkligt apart tillfälle får vi nämligen följa med bakom scenen. Humorshower ska ju alltid ha en deppig dimension nu för tiden och även den här plockar pliktskyldigt fram Den Sorgsna Clownens slitna kostym. Dricker för mycket. Försummar familjen. Drar sig för rampljuset.
Ett kort avbrott – sedan dansar Tommy Cooper vidare igen. Som han själv en gång formulerade det: "Gråt inte över spilld mjölk – det kunde ha varit whiskey".