80-talsnostalgi, med allt vad det innebär av glättiga pastellfärger och fluffiga frisyrer, har fått ett uppsving på sistone. I höstas kom Boken om Okej och på torsdagskvällen var det premiär för musikalen Leva livet på Chinateatern i Stockholm.
Stommen i musikalen är ett trettiotal av de största svenska hitlåtarna från tiden. Gyllene Tiders (Kom så ska vi) Leva livet slår med sin klassiska orgelslinga an den ungdomliga partykänslan. Innan ridån går ner efter andra akten har de gamla slagdängorna gått slag i slag, med låtar av bland andra Orup, Eva Dahlgren, Di Leva, Niklas Strömstedt, Mikael Rickfors, Freestyle och Mauro Scocco. Det blir en nostalgiorgie i sönderspelade radiohits, som fungerar någorlunda tack vare lyckade sånginsatser av skådespelarna.
Handlingen är dock inte alldeles unik. Kompisgänget från ungdomstiden sammanstrålar igen två decennier senare. Deras liv har utvecklats olika, gammalt groll ligger fortfarande och pyr och känslor från förr återuppväcks. Alla försöker de hålla upp ett sken av hur nöjda de är med sin tillvaro, men det dröjer inte länge förrän fasaderna spricker.
Huvudpersonen Sarah (Malena Laszlo) var sångerskan i deras gemensamma popgrupp Up Front, men valde att lämna kompisarna för att bli storstjärna i USA. Hon lever med sin truliga tonårsdotter Mimmi (Anna Åström) som nu för första gången ska få möta sin pappa, gruppens tuffe gitarrist Fredrik (Patrik Martinsson).
Historien har ett humoristiskt anslag men en allvarlig underton och skulle ha kunnat vara gripande. Tyvärr tyngs dock majoriteten av rollfigurerna av schabloner, och genom en hel del svajigt skådespelande och överdriven koreografi blir penseldragen grova och klumpiga. De enda som övertygar musikalen igenom är huvudrollsinnehavarna Laszlo och Martinsson, som gestaltar sina rollfigurer med trovärdighet. Även Linus Wahlgren briljerar i rollen som den till synes stadgade Henrik.
Det som bär den här musikalen är musiknumren. Tillsammans med färgstark dekor och ljussättning gör de Leva livet en trivsam nostalgifest för dem som gick på högstadiet eller gymnasiet på 80-talet.