Tre livsöden med gemensam tråd
Tre livsöden med minst en gemensam nämnare skildras i dansföreställningen Fängslad. Drottning Kristina, Oscar Wilde och Beethoven var alla tre fångna i sin tid och dess konventioner. Föreställningen har premiär annandag påsk i rikssalen på Uppsala slott.
Foto: Sofia Mårtensson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
— Vi hade givetvis tänkt att vi skulle göra något till årets jubileum, att det var 350 år sedan drottning Kristina abdikerade just i rikssalen på Uppsala slott. Men vi tyckte det var lite tråkigt att göra samma föreställning om drottning Kristina igen som vi gjort sedan 1997. Därför har Joseph gjort ny koreografi , säger Marie Larsson Sturdy.
Drottning Kristina
Hon hette tidigare Källman i efternamn och det är därför hennes danskompani som hon numera driver tillsammans med Joseph Sturdy heter som det gör.
Föreställningens första balett, Alexander, handlar om drottning Kristina. Hon avsade sig tronen bland annat därför att hon tyckte att en man nog var bättre lämpad för uppgiften. Men det lär ska ha funnits fler skäl som hon vägrade yppa offentligt.
— Drottning Kristina hade blivit spådd i ett horoskop att hon en dag skulle omvandlas till en vacker yngling, Alexander, berättar Marie Larsson Sturdy, som ska dansa drottning Kristinas roll.
Skrifter i alkemi
Horoskopet har man hittat i Kristinas efterlämnade papper, liksom skrifter i alkemi. Joseph Sturdy drar därför slutsatsen att Kristina inte bara var en för sin tid ovanligt beläst kvinna, hon trodde säkerligen också på metamorfoser, att kroppar kunde omvandlas. Kanske hon en dag skulle bli till ynglingen Alexander.
— Hon var fängslad i sitt kön och i sin tids gammaltestamentliga uppfattning om vad det kvinnliga könet var för något, nämligen en sämre sorts man, säger Joseph Sturdy.
— Hennes far hade uppfostrat henne som en prins och tronföljare. När han dog var Kristina liten och hennes mor sörjde i tre år. Med modern psykologisk syn på barndomen är det inte så svårt att inse att Kristina blev ett ganska ensamt barn, med få, om ens några kvinnliga förebilder.
Abdiktionsögonsblicket
Dansen Alexander skildrar Kristina just i abdikationsögonblicket, hur hon i en stund av eftertanke ser ögonblick i sitt eget liv som fått betydelse för hur hon har blivit.
Musiken är skriven av Mozart och Corelli, den sistnämnda en kompositör som Kristina sedermera anställde när hon bodde i Rom, där hon kom att bli en stor kulturpersonlighet .
Den brittiske författaren Oscar Wilde var uttalat homosexuell, men levde ett dubbelliv, präglad av den viktorianska erans dubbelmoral. Han var gift, hade barn och var hyllad pjäsförfattare när han fick den unge blivande poeten lord
Triangeldrama
Alfred Douglas till älskare. Men det utvecklades till ett triangeldrama, innefattande lordens far. Det var den fadern som började anklaga Oscar Wilde för sodomi. I och med det startade rättegångsprocesser som blev mycket förödmjukande för Oscar Wilde och som slutade med att han dömdes till två års fängelse.
— Precis som för Kristina formades hans öde av uppväxten och hans samhällsposition. Baletten Oscar Wilde handlar om tre män i ett slags triangeldrama, men egentligen är deras kön oväsentliga i sammanhanget. Det som händer dem och kanske mest hur Oscar får bli syndabock, är en djupt universell historia, säger Joseph Sturdy.
Beethoven
De tre rollerna dansas av Eytan Sivak, Rafi Sadi och Mats Jansson, samtliga annars hemmahörande i Cullbergbaletten. Koreografin har skapats direkt för dem. Musiken till dansen har Joseph Sturdy hämtat från kompositörer som Elgar, Barber och Dvorak.
I helaftonsföreställningens sista del, Beethoven, får vi följa den kände kompositören när han brottas med sin accelererande hörselnedsättning när han som 28-åring befinner sig på toppen av sin karriär.
— Jag har gjort om koreografin till tredje satsen men annars är det i stort sett samma dans som framförts tidigare, berättar Joseph Sturdy.
Även denna gång spelar Uppsala kammarsolister opus 130 och 133 av Beethoven "live".
Lämnar musikerna kvar
— Under den sista stråkkvartetten, som brukar räknas till det svåraste som finns att spela, lämnar dansarna salen och det är bara musikerna kvar på scenen att titta på. Man kan säga att vi låter musiken tala, säger Marie Larsson Sturdy.
Förutom premiären blir det också föreställningar 13 och 14 april.
— Rikssalen sköts av en stiftelse och den har deklarerat att salen tål bara 50 - 60 arrangemang per år. Den sköts egentligen som en festlokal, så det är unikt att vi får göra de här få föreställningarna, säger Marie Larsson Sturdy.