Totalkonstverk med hjärtat i centrum

Urpremiären för Malin Hülphers nyskrivna opera för barn, Älvans hemlighet, blev en mycket skön föreställning med både allvarliga tankar och lustiga infall, tycker Gunnar Tibell

Älvans hemlighet har blivit en skön föreställning för både stora och små. Här Virpi Pahkinen som Älvan.

Älvans hemlighet har blivit en skön föreställning för både stora och små. Här Virpi Pahkinen som Älvan.

Foto: Staffan Claesson

Teater & musikal2007-10-11 00:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En pojke förlorar sin far i en bilolycka. Är det pojkens fel att det går så illa? Det var ju han som ville att pappan skulle hämta honom i bil. Vem skulle kunna hjälpa pojken att förklara vad som hänt? Vem skulle kunna hjälpa honom att hitta tillbaka till barndomens oskuld, kanske symboliserad av den speldosa han i sin förtvivlan gjorde sig av med?

Det skuldbelagda barnet är ett av ämnena i Malin Hülphers kammaropera Älvans hemlighet som fördes till dopet i vårt nya konserthus i tisdags. Sal B hade förvandlats till en teaterscen med åskådarna (varför så få?) sittande högt över spelplatsen, på tre sidor. Uppsala Kammarsolister svarade för musiken och i rollerna som pojken och mannen framträdde Joa Helgesson och Torbjörn Lilliequist. Regissören och librettodramaturgen Sara Erlingsdotter har redan från början haft ett nära samarbete med Malin Hülphers som i sin tur svarar för både text och musik.

Scenen föreställer kanske källarvåningen i det hus där pojken bor. Det är bland soporna han söker sin speldosa och där träffar han också på en städare som hjälper honom på traven med det ännu svårare letandet efter en lösning på skuldproblemet. Till slut får han hjälp av en dansande älva som med sina rörelser visar pojken att det nog var pappans hjärta som orsakade bilolyckan och därigenom hans frånfälle.

Det har blivit en för både barn och vuxna mycket skön föreställning, full av både allvarliga tankar och lustiga infall. Pojkens och mannens sjungna partier görs med övertygande och tydliga röster mot bakgrund av kammarsolisternas sparsmakade musikaliska ackompanjemang. Spelet försiggår på en scen som bemålats av sex unga graffitikonstnärer - mycket effektfullt representerar detta golv de förvirrade tankar som pojken bär på lika väl som de möjligheter som finns för en mindre olycklig utgång av hans livssituation.

Älvans entré mot slutet av den en timma långa föreställningen är dramatisk - vi anar att något kommer att avslöjas. Ingen mindre än Virpi Pahkinen har anförtrotts koreografi och dans. Det är hon som visar pojken att hjärtat är det centrala i svaret. Hon gör det till slut på en estrad som tidigare av en slump byggts upp av pojken, med hjälp av fyra bildäck och en lastpall! Så blev operan vad den bör vara, ett totalkonstverk med fullödigt samspel mellan skådespelare/sångare, musiker, dansare, scenograf och andra medverkande. Den måste få ses även på andra estrader i Sverige, av både barn och vuxna! Nu när speldosan är återfunnen!
musik
Älvans Hemlighet
Konserthuset, Uppsala
Musik och libretto: Malin Hülphers. Regi: Sara Erlingsdotter. Scenografi och kostym: Karin Lind. Musiker: Uppsala Kammarsolister. Sångare: Torbjörn Lillieqvist och Joa Helgesson. Dansare: Virpi Pahkinen