J M Barries Peter Pan är alltid i opposition mot vuxenvärlden. Ständigt lek- och äventyrslysten, full av fantasi och envist vägrande att bli vuxen. Det verkar ju så erbarmligt tråkigt, eller hur!
Tråkigt är det sista man har på Stockholms stadsteaters nya familjeföreställning Peter Pan och Wendy. Som ett barn med tindrande ögon känner jag mig där jag sitter och uppslukas av Peter Pan, familjen Darling och deras Wendy (läs Lena), Kapten Krok och hans löjliga besättning, Tigerlilja och indianstammen. Och så förstås den ettriga älvan Tingeling.
Ja, det är verkligen magi. Det är ett teatermaskineri av sällan skådat slag. Här flygs över publikens huvuden, här vimlar det av skådespelare, av akrobatik, dans, sång, komik, av fantastisk scenografi och kostym samt en orkester som ackompanjerar detta mästerliga stycke. Som krona på verket dessutom - underbara Meta Velander och Yvonne Lombard som rullstolsburna sjöjungfrur.
Pia Johansson har regisserat detta humoristiska glädjestycke, hennes första för Stockholms stadsteaters stora scen, där hon är verksam som skådespelare. Med lyhördhet har hon genom Anders Duus bearbetning skapat en modern, så även en stockholmiansk, uppsättning utan att för den skull gå emot ursprungssagans mystik. Som extra plus har Johansson dessutom ett genomgripande genustänk och har på så sätt i det närmaste lyckats skapa jämvikt mellan Peter Pans och Wendys rollkaraktärer.
Anton Lundqvists Peter Pan är precis lagom självgod, utan att glida över i det osympatiska, och sådär busigt charmig att mina döttrar bara suckar så fort han visar sig på scenen. En flickmagnet! Och så rätt för rollen med sin musikal-
vana, vilket också märks i föreställningens vältrimmade sång- och dansnummer.
En glädje är även Siri Hamaris hushållerska och Tigerlilja liksom Lennart Jähkels ovanligt charmerande Kapten Krok. Också Ida Engvoll i rollen som Wendy lyckas slutligen övertyga som den av hushållsarbete så uttråkade låtsasmamman. Jag skulle vilja nämna många till, för det är en ensemble som imponerar intill minsta biroll men bokstäverna räcker inte till.
Låt mig i alla fall nämna berättaren Mark Leven-good, som här med sin underdrivna humor, håller publiken kärt i sin hand och leder oss in i fantasins och magins underbara värld. Landet Någonstans. Här hos oss. Och vi tror på älvor och magi ropar publiken så taket nästan lyfter. Vi tror på en teater som denna kväll lyser som allra vackrast!