Tänkvärd kommentar till EM

Man brukar säga att den antika grekiska teatern utspelades nere på scenen. Medan dess arvtagare, den romerska, hade tyngdpunkten förlagd uppe bland åskådarplatserna. I Grekland handlade det om att i bästa fall förädla människan. Romarväldet, som visade djurhetsningar, tvekamp mellan dödsdömda straffångar eller mellan djur och människor, ville i stället ge publiken bröd och skådespel.
Underhållning av värsta sort alltså. Tänker man på dagens fotboll går det inte lika rått till. Den är knappast heller lika brutal som publiksporten ishockey, vilken i så fall ligger närmare det romerska idealet.

En som ägnat idrottenen del uppmärksamhet är den österrikiska författaren, dramatikern och Nobelpristagaren Elfriede Jelinek. Hon brukar räknas till sporthatarnas skara. Riktigt som en sådan framträder hon dock inte i den föreställning av Sportkör som Radioteatern ger i anslutning till pågående fotbolls-EM med sista repris i natt mellan söndag och måndag. Den här gången man tagit hjälp av självaste Radiosporten för att hitta så autentiska tonfall och stämningar som möjligt.
Sportkör är uppbyggd av brottstycken från matcher, matchreferat, läktarlarm, spridda röster från idrottens företrädare och tillskyndare. Där finns inslag från intervjuer och kommentarer. En särskild talkör har uppbådats för att ge ökat tryck. Längs sidospår och i olika inskott uppträder autentiska fotbollsmänniskor som den numera pensionerade, tyske målvakten Oliver Kahn, den folkkäre sportprofilen Lars-Gunnar Björklund och svenske makthavaren Lennart Johansson. Även Paolo Roberto är med på ett hörn med snärtiga uttalanden, där det inte är uteslutet att mikrofonen får sig en omgång. Det är inte Österrike som fått leverera exempel den här gången hos Elfriede Jelinek. I stället har Tysklands roll i VM 2006 givits en del av utrymmet.

Utifrån den här pjäsen är det inte svårt att se hur fotbollen griper in i de flesta samhälleliga sammanhang, antingen de har att göra med könsroller, massrörelser, nationalism, krig, behovet av gudar och hjältar eller medias strävan efter att behålla initiativet i den här sortens opinionsbildning. Klichéer varvas med schabloner och fördomar. Men pjäsen behandlar också frågor som proffsliv och pengar, manschauvinismen inom idrotten eller målvaktens beslutsångest vid utspark, för att travestera titeln på Jelineks landsman Peter Handkes berömda roman Målvaktens skräck vid straffspark.
Tänkvärt i sammanhanget och kanske tillämpbart för samhällsdebatten i stort är uttalandet om fotbollens mening, som sägs vara att "på varje plats anordna majoritet för det egna laget". Men allra mest består den här instuderingen av en kakofoni av den röststarka publikens tillrop till spelarna och läktarvrål med högsta möjliga decibeltal. Lite här och var uppblandat med inslag från Wagneroperor och radiofolk som förgäves försöker göra sina stämmor hörda.

Precis som i Elfriede Jelineks romankonst är det alltså språkflödet, som är överordnat den övriga formen. Ett språkflöde som att döma av regissörsduon Magnus Lindmans och Martin Marhlos pjästolkning nog inte enbart har en ironisk innebörd utan bör ha utsikter att ge även fotbollsfantasten någonting att fundera på. Och upplevelser som inte är helt olika de som infann under samspelet mellan åskådare, kör och aktörer på den scen som kallades orchestra i det forna Athen, vare sig det var ett skådespel av Aischylos, Sofokles eller Euripides som stod på repertoaren.

Tänkvärd kommentar till EM

Radioteaterns uppsättning av Elfride Jelineks pjäs Sportkör ger intressanta infallsvinklar till det pågående fotbolls-EM i Schweiz, skriver Bo-Invar Kollberg.