Tango, tango!

Det började med en liten grupp entusiaster med en gemensam kärlek till tangon. 15 år senare firar den 200 medlemmar stora tangoföreningen Cambalache jubileum ­och intresset för den passionerade dansen bara ökar.

Daniel Widén och Maria Capandegui blev kära på dansgolvet.

Daniel Widén och Maria Capandegui blev kära på dansgolvet.

Foto: Staffan Claesson

Teater & musikal2004-04-16 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Daniel Widén och Maria Capandegui dansar tätt omslingrade varandra i perfekt harmoni. De glider över Rådhussalens golv tillsammans med andra medlemmar i tangoföreningen Cambalache, som har samlats för att finputsa stegen inför den jubileumsfest som de har planerat till helgen. Daniel och Maria, som träffades och blev kära genom att dansa tango, är fullständigt fokuserade på varandra när de rör sig till den eldiga musiken som pumpas ut i salen från en billig stereo.
Det känns som om de inte skulle märka om världen runt omkring dem plötsligt upphörde att existera.
­- Att dansa tango är som att föra en dialog utan ord. Man säger ingenting, men man kommunicerar ändå hela tiden, säger Maria innan hon ger sig ut på dansgolvet.

Andra medlemmar i Cambalache blir ännu mer lyriska när de ska förklara vad tangon betyder för dem. Lars Hedberg talar sig varm om tangons svårmodiga själ, som i text och musik ofta påminner om bluesen. Alain Mardokhi, som under en tid var ordförande i föreningen, kommer fram och säger att han har ett bra förslag till en rubrik. Orden som kommer ur hans mun är närmast religiösa:
­- Skriv så här: tango handlar om längtan, passion, liv och om ett oändligt äventyr!
Fler och fler börjar dela den uppfattningen. När Cambalache bildades 1989 utgjordes föreningen av en liten men entusiastisk grupp människor som hade en gemensam kärlek till tangon som dans-, musik- och kulturfenomen. I dag, 15 år senare, håller Cambalache kurser i tango och arrangerar ofta konserter och dansuppvisningar. Den förut så blygsamma gruppen kan nu stoltsera med över 200 medlemmar, och intresset fortsätter att öka. Ordförande Johanna Blank tvekar inte med svaret när hon får frågan varför just tango har blivit hennes, och så många andras, passion.
­- Lyssna bara på musiken så kommer du att förstå varför, säger hon och ler.

Tangon här hemma i Sverige har länge förknippats med Evert Taube, som levde en stor del av sitt liv i Argentina och hann med att skriva över 30 tangosånger. Men det är svårt att säga vad det var som gjorde att tangokulturen på allvar började etablera sig i vårt land. En del pekar på den ökade invandringen från Latinamerika under 1970- och 80-talet, andra på det faktum att många duktiga tangomusiker turnerade i Sverige under den tiden. Johanna Blank tror att filmer som Sally Potters Tango lesson och Martin Brests En kvinnas doft kan ha bidragit till att göra tangon populär bland unga. Och att börja dansa tango redan när man är ung kan vara en bra idé, åtminstone om man vill hinna bli riktigt duktig.
­- Det fina med tango är att man aldrig kan bli färdiglärd eller klar. Åker man till Buenos Aires kan man se 80- och 90-åringar som dansar helt fantastiskt. Man utvecklas hela livet, säger Maria Capandegui.

Cambalache firar i helgen sitt 15-årsjubileum med att ha en stor fest i Folkets hus. Under festen i morgon lördag kommer de meriterade danslärarna Claudia Codega och Esteban Moreno från Buenos Aires att bjuda på tangouppvisning till tonerna av den tyska orkestern Sexteto Andorinha, och under kvällen kommer även det nyinstiftade Tangons inspirationspris 2004 att delas ut. Priset, ett konstverk av glas, kommer att ges till en person som jobbar för tangon i Sverige.