Det var fullt intill sista plats i Konserthuset på onsdagen när Henrik Dorsin och hans orkester bjöd på show, och den här gången var det extra intressant att studera publiken.
Den yngsta åskådaren såg nämligen ut att vara i elvaårsåldern och de äldsta en bra bit över 80. Däremellan fanns allt från nyförälskade studenter till medelålders par. Jag har svårt att tänka mig någon annan komiker i Sverige som drar en så åldersmässigt blandad publik.
Som artist är Henrik Dorsin också något av en anakronistisk anomali. För det första så har han, åtminstone på håll, sett ut som en 50-åring under hela sin karriär, trots att han ännu inte har hunnit fylla 37 år.
För det andra så framstår han ofta som en gammaldags estradör, en äppelkäck smilfink med hatten käckt på svaj. När jag ser honom sprätta runt på scenen far namn som Ernst Rolf, Sten-Åke Cederhök och Povel Ramel runt i mitt huvud. De flesta av hans förebilder lade sina näsor i vädret för länge sedan.
Samtidigt är han fast förankrad i samtiden med antennerna riktade mot aktuella kulturströmningar och samhällsfrågor. Dessutom har han lika mycket energi som en fyraåring i ett kuddrum.
Första akten bjöd bland annat på operaklassiker, försedda med typiskt ”dorsinska” texter. Till havs blev ”Med hafs”, en text om att slarva sig genom livet, medan Ave Maria översattes till ”Var är sangrian?”. Allra roligast var "O helga natt" som i Dorsins tappning blev ”O Helge Skoog”, en kärleksfull men satirisk sång riktad till en äldre skådespelarkollega som faktiskt bär en del likheter med Dorsin själv.
Sedan klev förvandlingskonstnären Dorsin fram och gestaltade en svårmodig, kvasiintellektuell, kvinnlig singer-songwriter från Norrland med tredjehandsboende på Södermalm. Det var träffsäkert, vasst och inte minst hysteriskt roligt.
Innan den nästan tre timmar långa och mycket generösa föreställningen var över hade vi bland annat fått möta dryga energitjuvar, töntiga rappare och samtliga nuvarande partiledare, från Jonas Sjöstedt till Jimmie Åkesson. Somligt kände vi igen från tv, annat var helt nytt.
Vi fick också se prov på Henrik Dorsins stora musikalitet. Han är ingen operatenor men väl en kraftfull vokalist med massor av känsla och lekfullhet i röstbehandlingen. Han har dessutom en frasering och diktion som är så föredömligt tydlig och klar att man inte missar en enda fyndig stavelse.
Det finns många komiker, sångare, skådespelare, revymakare, ordvrängare och satiriker i Sverige, men det finns få som kan vara allt på samma gång och som dessutom excellerar i varje moment. Dorsin är en bred underhållare, men aldrig slätstruken eller inställsam. Inte undra på att alla såg så lyckliga efteråt, så väl barn som pensionärer.