Svängig men monoton julshow
Hanif Sabzevari tycker att Refreshments julshow svänger men saknar Louise Hoffstens ömhet och Sven Zetterbergs slowblues.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Uppsalapubliken är svårflirtad denna afton. Det märks direkt. Kanske beror det på julstress, en kollektiv söndagsbaksmälla, ångesten inför en ny arbetsvecka eller på att det helt enkelt ges så många julshower att en viss mättnadskänsla börjar infinna sig. Refreshments gör det dock inte lätt för åhörarna. Bandet, som saknar en självklar frontade och entertainer, har problem med publikkontakten.
Showen lossnar något när Sven Zetterberg kliver in på scenen. Skärblackas stolthet är inte bara en enastående bluesgitarrist och vokalist, han spelar även munspel som om han vore en lärjunge till mästaren Peps Persson.
Överlag är det en svängig och energisk tillställning, särskilt i låtar som Jukebox, I'm The Real Santa och Run Rudolph Run. Jag kan dock inte låta bli att känna en lätt besvikelse när även Louise Hoffsten intar scenen och stämmer in i rock'n'roll- och boogie woogie-orgien. I den hypermonotona repertoaren där det mesta går i samma takt och tonart känner jag att något väsentligt saknas. Julen är inte bara ös. Den är också en vacker och meningsfull högtid. Nu vore det väl fel att kräva Refreshments på ballader, psalmer eller vemodiga visor. Men av Hoffsten hade jag förväntat mig mer. Hon är långt ifrån sin ömma och känsliga blues där varje frasering är skör och intim. Även Zetterberg hamnar alltför ofta i de sämre delarna av Fogertyträsket. För oss som har sett honom med Chicago Express blir detta ett blekt framträdande.
The Refreshments gör sitt jobb denna kväll, varken mer eller mindre. Det mesta går på autopilot. Dock hade jag tänkt mig något mer själfullt av Hoffsten än falsksång och en katastrofal dansbandsversion av Stilla natt. Jag trodde också att Zetterberg skulle bjuda på sina sedvanliga slowbluesuppvisningar. Så blev det inte. Jag går hem med min årskvot av raggarrock uppfylld. Ingen Johnny B. Goode för mig på ett tag.