Suggestivt och mardrömslikt Alice

De "två flickorna Alice", spelade av två serbiska skådespelerskor, har hamnat i källaren hos en man med dunkla avsikter, gestaltad av Etienne Glaser. I närheten finns också mannens fru som spelas av Åsa Simma. Ibland är hon på flickornas sida, men för det mesta på sin mans. Flickorna upplever en mardröm i källaren.Autentiskt fallHistorien påstås bottna i ett autentiskt brittiskt rättsfall där en man mördade två flickor i sin källare. Tankarna går också till den belgiske nyligen fällda pedofilen Marc Dutroux. Det vi ser på scenen är dystert och hemskt oavsett vilket. Flickornas utsatthet är total.Egentligen överraskar det inte ett dugg att handlingen gått att väva samman med den absurda berättelsen om Alice i Underlandet. I boken finns ett sadistiskt drag i nästan alla Alices möten och aldrig träffar hon på hon äkta medkänsla.Tekniskt utmanandeIntercults föreställning har en fantastisk scenografisk inramning. Rent tekniskt är den rena utmaningen för Reginateaterns nyinstallerade scenteknik - som verkar hålla måttet. Taket över scenen är sänkt till en klaustrofobisk nivå. På golvet ligger en sorts brun mylla runt avsågade stubbar. I mitten står ett stiliserat träd av plåtrör, till exempel liggplats för flickornas fångvaktare, då påminnande om "Cheshirekatten".Föreställningens trespråkighet - replikerna är på svenska, serbiska och engelska - visar sig fungera utmärkt i sammanhanget. Språken blir ett sorts markörer för avståndet mellan rollfigurerna. Längs sidväggarna och fonden projiceras repliker i översättning, liksom bilder från scenen i olika vinklar.Det visuellt och innehållsligt mardrömslika är inte svårt att uppfatta och det hela är välspelat. Men sedan då? Avsikterna bakom denna föreställning är lite svåra att få grepp om. Det absurt onda tycks bottenlöst och utan riktning.