Suggestiva dansade djursagor

Redan i kapprummet till Gottsunda dans och teater smyger sig den orientaliska sagostämningen på. Där är väggarna klädda med tyger i guld och rött och taklamporna har fått rött filter.
Med ledsagning av Hans Wärnsbergs röst guidas publiken in i fablernas värld, där det mesta kan ses och tolkas via en spegel på scenen. Tre dansare gestaltar ett tiotal djur och tar ibland lite hjälp av stav- och handdockor för att göra fiskar och en orm.

Scenografin ger en suggestiv och stämningsfull inramning. Viss handling utspelas i någon av scenens tre drömskt genomskinliga cylindrar.
De båda sjakalerna Kalila och Dimna, dansade av Elimia Haregot och Anna Ehnberg, etablerar snabbt kontakt med barnpubliken på tisdagens urpremiär. De ludna, mjukledade och krumma figurerna gnyr inställsamt och beter sig som undergivna djur kan göra. De och de klafsande ankorna, försedda med simfötter, är förställningens roligaste djur, medan en brölande oxe skrämmer slag på åtminstone det kaxiga lejonet på scenen.
Frida Holmströms lejon är en riktigt översåte med ett kroppsspråk som är fullt möjligt för barnen för barnen att känna igen. Översitteri, vänskap och intrigerande i en kompistrio är teman välbekanta från varje skolgård. Men här utspelas de i djurfabelns dräkter.

Riktigt glasklart är inte berättandet i själva dansen, ibland är den "bara" vacker eller lekfullt rolig. Hans Wärnsbergs kortfattade klargöranden av handlingen känns nödvändig, även om detta å andra sidan inte lämnar så mycket över till barnpubliken att själv fundera ut.
Men stämningen, full av sagostoft och mjuka danssteg, tycktes förtrolla den unga premiärpubliken. Och det är gott nog.

Skolföreställningar ges under mars, två offentliga föreställningar 17 mars.

Suggestiva dansade djursagor

Djursagorna i Gottsunda dans & teaters dansföreställning Kalila och Dimna är suggestiva och omgivna av mycket sagostämning, tycker Susanne Sigroth-Lambe.