Stumma uttryck från en mardrömstid

Scenen går i en svårdefinierad brungråmurrig färgskala. I dess tak hänger pappersark, utom räckhåll för människorna på scenen. En pojke flyger med en drake, en klassisk symbol för frihet. Hans mamma strävar på i en förmodat karg tillvaro. Pojken växer upp och märker medmänniskornas misär. Han blir fängslad när han klistrar upp väggtidningar. Mamman fängslas också och de hamnar i en ännu kargare verklighet i Gulag, den forna Sovjetstatens läger.

Föreställningen Gulag är en säregen blandning av modern dans, klassisk mim och rysk stumfilmsestetik. Allt berättas med stumma uttryck och i stort sett utan rekvisita. Sigur Rós musik ligger som en drömsk ljudmatta i bakgrunden.
Det är just det stumma som räddar föreställningen från att bli överdrivet sentimental. Skulle man lägga repliker till skådespelarnas uttryck för "fasa","hunger" eller "hatisk sadism" skulle det nog bli för mycket och för smetigt. Som det nu är, utan talade repliker, balanseras på en skör tråd mellan mardröm och poesi.
En scen från ett kollektivt arbetsfält blir en rytmisk dans, en arm blir till ett gevär som förvandlas till kulan som går i en ödesmättad bana i ultrarapid. En del uttryck blir för mångtydiga och ibland tappar åtminstone jag tråden i berättandet.

Stämningen är hela tiden dystert suggestiv. Vissa stycken känns som att de fortfarande befinner sig på experimentstadiet.
Föreställningen är Jimmy Meurlings slutproduktion från mimlinjen på Teaterhögskolan i Stockholm. På hans meritlista finns bland annat att ha varit scenisk rådgivare till Björn Kjellman i förra årets schlagerfestival och att ha medverkat som ungbjörn i performanceföreställningen Haunted Dancehall på Orionteatern - en av förra vårens teatersnackisar.
Det kvarstående intrycket efter Jimmy Meurlings Gulag är att en historia kan berättas på många olika sätt och att det talade ordet till och med kan bli till en belastning. Det ska blir spännande att se vad han gör härnäst.

Stumma uttryck från en mardrömstid

Stumt, men uttrycksfullt gestaltas en berättelse från sovjettidens Gulag på Boulevardteatern i Stockholm. Susanne Sigroth-Lambe är fascinerad av en mimiskt gestaltad mardröm.