Studentspex som imponerar

Tiden är år 2000 före Kristus. Gudarna har problem. De är överbelastade av böner från människorna nere på Jorden, vilka inte heller följer den överrenskomna uppdelningen av Europa och ofta ber fel bön till fel gud.
Gudarna samlas därför i en gudakongress för att reda ut problemen. Där återfinns bland andra de grekiska gudarna Zeus, Hermes och Afrodite. Men också de nordiska, som Sameguden och TimbukTor, som är en hybrid mellan asen och den svenske rapparen.

Lösningen blir att ett mottaglighetsvirus ska spridas bland människorna (MTV) och att en budbärare ska framföra ett budskap till dem.
Det blir startskottet för en resa genom århundraden av historiska händelser som utspelar sig på vitt skilda delar av världen men till slut landar i Sverige och förstås Ultuna.
Det sista gör att många av roligheterna mot slutet känns lite väl SLU-interna för utomstående besökare. Men det är också den enda egentliga svagheten (om man nu kan kalla det en svaghet när de flesta i publiken är med på noterna) i en rakt igenom imponerande välgjord föreställning.

Såväl kostymer som rekvisita och filmsnuttar känns noggrant utarbetade. Likaså sångnumren. Rädda världen baserad på Håkan Hellströms Kom igen Lena föredömligt energiskt framförd av Anna-Karin Rundquist, liksom den pricksäkert komiska Timbuktuparodin Ingen vill till Skåne, hellre vill man dö är två av föreställningens absoluta höjdpunkter.
Och när det är en uppsättning i Ultuna är det förstås oundvikligt att driva med dokusåpan Bonde söker fru. Episoden känns lite väl långdragen och förutsägbar, men är samtidigt stundtals väldigt rolig.
Som helhet är den största behållningen att uppsättningen trots den konventionellt spexhysteriska humorn rör sig i högst allvarliga ämnesområden, som krig, HIV och världens undergång. Den lyckas alltså vara mörk och tokrolig på samma gång.

Studentspex som imponerar

Andreas Jakobsson såg spexet Gudars skymning, som var imponerande välgjort.