Strandberg gör Rose levande

En tom scen så när som på en träbänk. En 80-årig judisk kvinna, Rose, slår sig ned, halar fram en flaska mineralvatten ur shoppingbagen, hon minns och börjar berätta om sitt liv. Det vi får höra är en lång monolog, inget annat händer på scenen i Rose, men den inre dramatiken pulserar av liv.Rose sitter shiváh, vilket enligt gammal judisk tradition betyder att sörja och minnas en död under en vecka. Rose har många att begråta. Hon är änka tre gånger om, men det finns fler att sörja.Hon stinker av det gångna århundradet, som hon uttrycker det. Hon minns uppväxten i den judiska byn i Ukraina, vi får höra om den helgonlika modern, den evigt sjuke fadern och hur hon som ung flicka stod och sålde frukt vid vägkanten.— När jag fick min första blödning och upplevde den första pogromen en och samma månad förstod jag att barndomen var över, säger Rose, som vore hon en slängd ståuppare på tv.Vi följer Rose via Warszawa, tyskarnas ockupation, livet i gettot med makens deportation och får veta hur dottern skjuts av en soldat i språnget mot ett soppkök. Men Rose lyckas som gömd överleva kriget och börjar ett nytt liv i USA, med ny familj och nya män. Genom Roses barn och barnbarn får vi också del av Israels moderna historia på ett hörn.Pjäsen om Rose tenderar att bli både för rapsodisk och allmängiltig i sin utformning av ett judiskt levnadsöde. Det är som om hela 1900-talets historia skall pressas genom Roses sönderrökta lungor.Men Evabritt Strandbergs röst och lätt, fårade ansikte lyfter historien och ger den liv, hon får minnesfragmenten att grönska, låter tystnaden vråla och skiftar mellan humoristiska ögonglimtar och brunnsdjup smärta. Hon säger att hon inte minns när det blir för svårt. Till slut kommer vi Rose nära, och gripen lämnar man teatern.Rose slutar som välbärgad hotellägare i Miami, men pjäsen är ingen framgångssaga. Det är historien om en överlevare, som blir ensam kvar och har förlorat allt, inte minst kärleken. Gudstron slängde hon för länge sedan. —Gud är som en polis. När man behöver honom är han försvunnen, säger Rose.Och tron på det nya drömlandet Israel, där barnbarnen bor, finns inte kvar.Den israeliske soldaten som skjuter den unga flickan är barnbarn till gårdagens offer.