Med sin nya turné håller Johan Glans på att kvala in sig i den allra högsta divisionen inom svensk humor, där sådana kassaskåpssäkra succéer som Robert Gustavsson och duon Schyffert & Lindström vanligen huserar. På lördagen lyckades han till exempel sälja ut två konserthus på raken bara i Uppsala, och det är det få som klarar av.
Likt en elitidrottsman har han också den ovärderliga förmågan att toppa formen när det väl gäller. Jag har sett Glans glänsa förut, men jag har inte skrattat så här tätt under en föreställning sedan ... senaste gången jag såg Robert Gustavsson eller Schyffert & Lindström.
Med en stor karta över Norden som fond inledde Johan Glans med att berätta om hur hans Skandinavienturné hade gått så här långt, med tacksamma humorkällor att ösa ur såsom språkförbistringar och kulturkrockar.
Därefter fortsatte han att beträda vältrampade humorstigar genom att prata om den obekväma stämning som uppstår när man delar en trång hiss med främlingar, samt en rad pinsamma minnen från högstadietiden.
Johan Glans manus får betyget mycket väl godkänt, men det var hans leverans av detsamma som verkligen lyfte upplevelsen till skyhöga nivåer. Det tarvas en oerhörd professionalitet och lyhördhet inför publikorganismens känsloregister för att kunna stå där framme i rampljuset i nästan 90 minuter utan paus och få det att kännas som om man snackar spontant, naturligt och inspirerat med publiken, utan svackor.
Kroppsspråk, tajming och betoningar - allt satt där det skulle och tidvis såg läktarna i Konserthusets stora sal ut som skvalpande hav. Folk bokstavligen skakade av skratt.
Johan Glans scenpersonlighet är omedelbart avväpnande, eftersom han så ofta framställer sig som en svettig och osäker tönt. Samtidigt rymmer hans agerande en ovisshet, en nerv. Man vet aldrig riktigt vad han ska säga eller hitta på härnäst.
Jag hade till exempel inte väntat mig att han skulle avsluta hela showen med att dra skämt om en by i Hälsingland som heter Röven och att jag skulle skratta så mycket åt dem: "Jag är hungrig. Finns det någon korv här i Röven?".
Efter lite googling kan jag också meddela att det finns en plats i Orsatrakten som heter Rövhålet. Den ligger bredvid en annan ort som heter Klitten.
Hade jag själv varit Johan Glans så hade jag förstås också farit land och rike runt och pratat om detta faktum inför utsålda konserthus.
Men nu är jag ju knappast någon Johan Glans. Faktum är att efter lördagens föreställningar så är det tydligare än någonsin att det bara finns en enda Johan Glans, och han är enastående.