Stor show som ger mersmak

Fä dör. Folk dör. Men ett vet jag som aldrig dör, Phontrattarnes årliga Vårshow (som det heter i Havamal). Det är så nära vi människor kan förstå evigheten. Och hellre storband och balett än harpospel och änglatrumpeter.Nåväl, premiären på Grand Show är på något vis det säkraste vårtecknet nu för tiden, särskilt nu i denna kalla maj.Det är också något imponerande med en ensemble som i våra lattetrendiga tider envisas med att sjunga om kaffe med grädde. Men vad vore denna tid utan fåntrattar, Uppsala utan Regina­teatern, kaffe utan grädde?!Tillställningen tillhör väl numera det där man ska göra för att riktigt ha gjort sitt Uppsala, efter sista aprilfirande, OD och Pelle Svanslösvandring.Mycket är sig likt år från år, trots att medlemmarna växlar. Roliga pastischer, parodier och rena lustmord på olika musikaliska genrer, företrädesvis swing och schlager från de gyllene 1930-0ch 40-talen, bildar fundamentet. Lägg till en duktig och glittrande balett samt den viktiga och träff­säkra showtruppen.I år överraskade man med att göra en del småpolitiska inslag. Kärnkraften sattes på dagordningen igen och vårt förhållande till EU nagelfors lika träffsäkert som roligt. Och när hörde man senast en coverpå Stina Nordenstam i ett sådant här sammanhang?!Orkestern lät bättre i år och äntligen stod hon där — en kvinna bakom kontra­basen. Nu finns en kvinna i varje sektion, imponerande nog.Jätteskratten var inte heller denna gång så många. Men desto mer av de något mindre.Som vanligt har man riktigt trevligt en kväll i detta sällskap som förenar amatörens charm med genuin talang.