Ståupp och musik i sprintertempo

De flesta är vana vid att se Claes Malmberg leverera korta oneliners i tv:s humorprogram. Men när komikern besökte Katalin på måndagskvällen handlade det i stället om en två timmar lång ståuppafton i ett uppdrivet sprintertempo, med en handfull musikaliska nummer som välbehövliga andhämtningspauser.
Av alla göteborgare i hela världen så framstod Claes Malmberg som den allra främsta när det gäller att "tjôta". Meningarna hakade oavbrutet i varandra och hans associationsbanor var vindlande som alpvägar. Dessutom använde han publikens bifall som bränsle.

Ju mer åskådarna flabbade, desto högre och snabbare snackade Claes Malmberg. Han fullkomligen excellerade och accelererade i allt mer hysteriska utfall. Resultatet blev en komisk energispiral som flera gånger var på väg att ta musten ur såväl publiken som artisten. Ibland övergick också "tjôtandet" i rent tjat.

Men när Malmbergs ansikte väl hade färgats tomatrött, när man trodde att han skulle börja tugga fradga vilken sekund som helst och det började bli dags att ringa en doktor, då bromsade han plötsligt in och knöt ihop den välfyllda skrattpåsen med hjälp av någon intelligent knorr.
Under tiden fick ett fullknökat Katalin ta del av mångordiga resonemang kring så vitt skilda ämnen som Muhammedkarikatyrer, gladporr, pastor Åke Green och dödsångest.
Allra intensivast var hans skildring av en människas födelse, sett ur ett spädbarns perspektiv. Med hjälp av ett animerat kroppsspråk gestaltade han en vrålande, kletig och traumatiserad baby som motvilligt pressades ut ur ett sköte. Det var ett förvandlingsnummer jag inte visste att jag ville se.

Claes Malmbergs spektakulära urladdningar gjorde att hans skickliga musiker, Tomas Darelid på piano och Lars Larholm på munspel, hamnade i skymundan. Men de framförde ett par innerliga kärleksballader på ett förtjänstfullt sätt.
Det mest uppseendeväckande med måndagskvällens underhållning var emellertid slutnumret. Välformulerat och tankeväckande redogjorde Malmberg för sina omskakande upplevelser under ett besök på ett barnsjukhus i det krigshärjade och utblottade Afghanistan.
Det var första gången jag lämnade en komisk föreställning med ledsna ögon och värkande skrattmuskler.

Ståupp och musik i sprintertempo

En tomatröd Claes Malmberg på högvarv vred upp temperaturen på Katalin i Uppsala och fick publiken att både gapskratta och tänka till, skriver Björn Lövenlid.