Stärkande "liggnertragik"

Emil Jensens föreställning på Reginateatern var, precis som höstturnén, en "trivselafton kring temat ond bråd död", skriver Maria Nilsson.

Teater & musikal2010-03-08 09:04
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I höstas turnerade Emil Jensen i över femtio städer utan att pricka in Uppsala. Under våren besöker han de fyra städer som han missade.

När Emil Jensen står på scen samspelar ord och musik för att ge både hjärta och själ en rejäl genomkörare. Det var som musiker hans artisteri tog sin början, men snart växte mellansnacket till en lika stor del - fyllt av dikter, ståuppkomik och liggnertragik.

Emil Jensens stillsamma
skånska vispop förgylls under kvällen av cellisten Charlotta Weber Sjöholm och månginstrumentalisten Tomas Ebrelius på bland annat fiol och såg. Musiken och sångmelodierna har dock en tendens att hålla sig kring samma beprövade, ibland en smula enformiga fåra och det är i texterna (både de sjungna och talade) som Emil Jensen briljerar. Han balanserar mellan poesi och slagkraftiga rim samt humor och allvar i personliga berättelser och skarpa iakttagelser av samtiden.

En och annan politisk
känga varvas med dråpliga anekdoter från hans 300 mil långa cykelturné. Till och med den otäcka avslutningen, när han efter turnéns sista föreställning blev misshandlad av nynazister, lyckas han vända till humor när han läser upp sin korrespondens med försäkringsbolaget som tycker att Emil borde ändra sin riskbenägna livsstil. Vid ett annat tillfälle plockar han fram sina gamla poetry slam-kunskaper och en blekt röd kavaj för att förvandlas till tv-pastor och liva upp tillvaron för alla stackars agnostiker.

Annars får det politiska engagemanget och miljömedvetenheten finna sig i att hamna i skuggan av intimare tankegångar. Turnén har annonserats som lite mer sorgsen, med utgångspunkt i döden och det har sin upprinnelse i att hans syster gick bort för några år sedan. Även om det mesta faktiskt blir väldigt roligt ändå så går sorgen och saknaden efter systern som en röd tråd genom föreställningen.

Trots att Emil Jensen inte värjer för det nattsvarta så är han noga med att alltid presentera en stege upp ur bråddjupet för oss. Vi går därifrån stärkta av tröst, hopp och mod, samt med ordentligt uppmjukade skrattmuskler.
Emil Jensen
Reginateatern, Uppsala, lördag 6 mars