Underman är den som står under och lyfter sin partner i akrobatik. Föreställningen Undermän beskrivs i programbladet som den sanna historien om tre manliga parakrobater som förlorat sina partners, karriärer och drömmar. För att återfinna livslusten skapar de sin egen föreställning.
Uppslaget är snillrikt. Efter en trevande start får föreställningen nerv när en av undermännen berättar sin historia om kärleken och samarbetet med en kvinnlig parakrobat som en dag tar slut. Här slås an en ton av övergivenhet och vemod, som endast stundtals genljuder i föreställningen.
Vad vi får se är hur dessa urstarka män i rutiga skjortor gör sin egen grej. De genomför virtuos akrobatik med en jättelik ring på scenen, vilket får mig att spontant ropa ?Nej!? av förskräckelse.
De jonglerar med käglor där inte minst samarbetet dem emellan imponerar. Men då och då verkar det som om de måste visa hur starka de är och lyfter därför klot i bjärta färger. Det senare är förmodligen betydligt svårare än det ser ut ? men måttligt kul att titta på.
Att undermännen förlorat sina partner hindrar dem inte att till slut göra samma nummer med varandra. De klättrar på, slingrar sig om och kastar sig mellan varandra. Det finns något rörande i den här föreningen av styrka och smidighet samt den tillit som numren kräver.
Föreställningen inramas av musik och sång, men någonstans förbleknar berättelsen om den övergivne undermannen.
Cirkus Cirkör har i Sverige blivit synonymt med större färgsprakande föreställningar. Undermän är av annat slag. Kanske är vi bortskämda med helaftonsföreställningar, men lite snopet känns det att föreställningen plötsligt är slut efter en timme. Men det är förstås ett gott tecken att man gärna sett mer.