Spektakulära och överväldigande bildexplosioner

Cirque du Soleils senaste föreställning är en räcka överväldigande bildexplosioner. Susanne Sigroth-Lambe har varit på en nycirkusföreställning, så visuellt rik att det är svårt att välja var man ska fästa blicken.

Scenerna i Cirque du Soleils föreställning Delirium är som hämtade ur en dröm med skenbar logik och surrealistiska världar.

Scenerna i Cirque du Soleils föreställning Delirium är som hämtade ur en dröm med skenbar logik och surrealistiska världar.

Foto: Cirque du Soleil

Teater & musikal2007-09-28 16:23
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En man färdas hängande under en jätteballong tvärs över den långa scenen. Han talar om i en av föreställningens fåtaliga repliker att han är i en dröm. Cirque du Soleils föreställning är en drömlik resa mellan olika världar, tillstånd, klanger och färger. Visuellt är den magnifik och spektakulär, definitivt något utöver det vanliga, till och med mer originell än nycirkus i allmänhet. Den har större släktskap med modern videokonst av exempelvis Pipilotti Rist än till gatans eldslukare och jonglörer.

Det var just så den kanadensiska nycirkusen Cirque du Soleils grundare, Guy Laliberté, började, på gatan som eldslukare. Cirque du Soleil bildades 1984 och den kom att bli den grupp som alltid brukar refereras till när man talar om att förnya cirkuskonsten. De har varit inspiratörer till franska nycirkusgrupper som Archaos och svenska som Cirkus Cirkör. Vid det här laget är Cirque du Soleil en hel industri med femton olika shower på gång över hela världen. Den nu Sverigegästande Delirum lär dock ska vara den största av dem hittills.

36 artister och musiker tar plats på scenen eller ovanför den, fritt hängande i linor eller tyger. Några gör volter, andra spelar trummor eller sjunger eller går på styltor. Runt omkring, bakom och framför, samt på två gigantiska bildskärmar på var sida om scenen rör sig scenografin i ett ständigt växlande färgspektrum. Det är mycket av allt hela tiden och både hissnande och jämntjockt på samma gång.
Men musiken, som framförs levande på scenen, är trist strömlinjeformad och anonym. Lite världsmusik, lite soul, tango och elektronisk dansmusik går att identifiera i ljudmassorna. Den är melodiös men det är fullkomligt omöjligt att minnas en enda takt två minuter efter föreställningens slut.

Ingen artist presenteras, det finns ingen konferencier. Artisterna framstår därför som anonyma, mer som en del av den rörliga dekoren än individuellt fungerande konstnärer.
Men om man väljer att fästa blicken på just en liten människoprick som gör något ekvilibristiskt där framme på scenen, så är det ett gott val, vilken artist man än väljer. Luftakrobatik, rockringsdans och vanliga dans, alla utövare är av toppkvalité rent tekniskt, liksom den häftiga trumensemblen.
Det är dock i inramningen nytänkandet finns. Delirium ger så mycket spektakulärt ögongodis att man kan drabbas av lätt yrsel.
Föreställningen ges även i dag, lördag, på Globen.
DELIRIUM
Cirque du Soleil
Globen
Regi, scenografi och multimedia: Michel Lemieux, Victor Pilon. Konstnärliga ledare: Gilles Ste-Croix, Carmen Ruest. Musikalisk ledare: Francis Collard. Koreografi: Mia Michaels. Texter: Robbie Dillon. Kostym: Michel Robidas. Ljus: Alain Lortie. Akrobatik: Chaterine Archambault. Artister: Rickey Pageot, Dessy Di Lauro-Pageot, Èlyanne Breton, Raffaele Artigliere, El Haddji Diouf, Karl Baumann, Michael Duffy, Karen Lisbet Bernal Mendez, Irina Akimova, Alexandra Apjarova, m fl.