Sommarteater som har allt

Den börjar med krigstrummor och slutar med omöjlig kärlek. Sommarspelet på Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö, Älskade Sofia, är en teaterföreställning som har allt. Den i nordiskt kulturliv så viktiga kulturinstitutionen fyller 50 i år och firar tilldragelsen med bland annat en beställningspjäs med motiv ur det gamla ärkebiskops- och krigarsätets historia. Riktigt ända tillbaka till 1300-talet och allra äldsta tid går man dock inte. Författaren, före detta eleven och nu i vår från Dramatiska institutet utexaminerade Therese Söderberg stannar i stället till vid tidigt 1700-tal och de år då hjältekonungen Karl XII drog i fält mot både dansken, polacken och ryssen.

Chef för kavalleriet var översten Carl Gustaf Creutz. Det var hans hästburna bussar som bidrog till segern vid Narva och annorstädes. Men vid Poltava den 28 juni 1709 tog framgångarna tvärt slut. Efter nederlaget blev mera än 14 000 svenska soldater krigsfångar i Ryssland. Överste Creutz var en av dem.
Hemma på Biskops-Arnö bidade hustrun Sofia Kristina sin tid. Hon fick ta över skötseln av gården, ta befälet över förvaltare och drängar och försöka, så gott hon kunde, få ordning på de vid den här tiden eftersatta reparationerna av husen och den närmast för fäfot liggande örtagården. Makarna upprätthöll kontakt via brev. Sofia Kristina skickade rapporter. Carl Gustaf å sin sida berättade om tillvaron i främmande land. Det var ett dramatiskt skede i svensk historia. Den ärofulla stormaktstiden var på upphällningen.
Det är mot denna bakgrund Therese Söderberg skrivit den pjäs som med premiär i lördags ges under veckorna framöver och en bit in i juli. Spelplatsen är backen vid ett av uthusen intill folkhögskolans parkering.
En fyndigare plats hade man knappast kunnat hitta. Det har blivit en hel liten grekisk teater med publiken i sluttningen. Det är här historien berättas. Lite grand som en film med livet på gården avlöst av inklipp från skeendet i österled.

Inte olikt den Carlsson som hos Strindberg anländer till Hemsö för att få fart på det vanskötta jordbruket, infinner sig Sofia Kristina från Stockholm för att sätta folket i arbete. En uppgift som dock visar sig vara förenad med åtskilliga svårigheter.
Vid den här tiden var männen huvudsakligen obenägna att ta order av en kvinna. Desto bättre bemästrade de lättjans och undanflykternas konst. Investerade pengar rann iväg åt alla möjliga håll. I husbondens frånvaro fungerade just ingenting. Therese Söderberg har skapat många teatermässigt välfunna situationer för att beskriva detta tillstånd. Folklivet med kärleksbestyr och förvecklingar som har med det dagliga livet får sitt.

Men den dramatiskt viktigaste och mest tacksamma pulsen ligger hos Sofia Kristinas möte med en för henne ditintills främmande värld. Och henens utveckling från godtrogen adelsflicka till målmedveten, kraftfull och viljestark motor i skeendet.
Nanny Nilsson gör Sofia Kristina och har mycket god hand med denna förvandling. Ståndsmedvetenhet och distans äger hon redan från början. Men hon lyckas också med stor framgång skildra all den vånda, osäkerhet och vilsenhet som är förknippad med de uppgifter som väntar.
När sedan den nye förvaltaren Tobias Sköld, gestaltad av Anders Svensson, infinner sig, änkling, singel och stilig, är det upplagt för förvecklingar som tangerar gränsen för vad dåtidens moral, plikter och trohetslöften tålde. Maken Carl Gustaf befinner sig långt borta i främmande land, medan Tobias Sköld i kött och blod står vid hennes sida. Det skall mycket till om vibrationer av det otillåtna slaget inte uppstår under sådana villkor. Här har regissören Sture Ekholm lockat fram ett finstämt och övertygande samspel mellan de båda skådespelarna, som ger föreställningen ett gripande tilltal. Och särskilt den balladnära visan I en annan tid med sitt tydligt hörbara vemod blir uppsättningens absoluta höjdpunkt.
Men pjäsen rymmer också flera teaterdialekter och färdas även långa stycken i folklustspelets närhet. Den som framför allt ser till att även sådana inskott finns med är Therese Söderberg i rollen som pigan Ulrika Jonsdotter. Här finns en jordnära, vardagsförankrad och i praktiska termer tänkande gestalt med många föregångare i dramats historia. God hjälp ger också Johan Jansson som anförtrotts rollen som gårdens trotjänare Leif Bergstrand. Charlie Gejhammar som trädgårdsmästaren Lars Larsson låter med mordisk uppsyn våldsamheterna från kriget långt borta få en återklang hemmavid. För en kort stund blir föreställningen lika hemsk och farlig som den värsta rysare i tv. Dessutom visar sig Gejhammar vara en hejare på att inta en muttrande attityd till tillvaron.

David Bergkvist gör som Henning Svärd en attraktiv, om än något vankelmodig kurir som sätter kvinnornas hjärtan i brand. Bergkvist svarar även för sångtexterna och musiken och har i denna uppgift stor andel i att det blivit en sådan skönklingande och mångsidig föreställning. Onekligen har regissören Sture Ekholm och dramatikern Therese Söderberg skapat de allra bästa förutsättningar för att den här sommarteatern skall locka till sig en stor publik. Vad som bjuds är en underhållande kväll med samspelta och skickliga skådespelare, ett pacifistiskt budskap och en fundering att ta med sig hem efteråt om oförskyllt bortglömda hjältekvinnor i vår svenska historia.
Att sedan publiken under ett regnavbrott vid premiärkvällen och sökandes skydd i scenografin oförhappandes stämde upp i norska nationalsången, skall kanske inte i första hand tolkas som en kommentar till vad som hände med Karl XII vid Fredrikshald 1718. Det hade nog snarare att göra med att 97 delegater från föreningen Norden hade förlagt sitt fullmäktigemöte till Biskops-Arnö denna eftermiddag.

Sommarteater som har allt

Pjäsen Älskade ­Sofia som nu ges på ­Biskops-Arnö är en underhållande sommarteater, som har alla förutsättningar att locka till sig en stor publik, skriver ­Bo-Ingvar Kollberg.

Pjäsen Älskade Sofia som nu ges på Biskops-Arnö är en underhållande sommarteater, som har alla förutsättningar att locka till sig en stor publik, skriver Bo-Ingvar Kollberg.