Robert och Jerry har konkurrerat om allt. Redan på universitetet, då de var unga, begåvade redaktörer för lyriktidskrifter började de. Åren gick, båda gjorde karriär, började spela squash. Blev stjärnförläggare på stora förlag och slet de bästa författarna mellan sig. En dag kom också Emma in i bilden, som blev Roberts fru. Kort därefter blev Jerry kär i henne
Ungefär så skulle man kunna beskriva handlingen och konflikten i ”Svek”. Men Harold Pinter vore inte Harold Pinter om han inte skruvade till det på något sätt. Därför börjar vi i andra ändan, när äktenskapet är på upplösning och allt är avslöjat. Och så rör vi oss bakåt och inåt. Snarare än att berätta en berättelse repar Pinter upp ett narrativ.
Det är en ovanlig Pinter-pjäs som spelas på Stockholm stadsteater. På ytan mera experimentell än exempelvis ”Hemkomsten” och ”Fastighetsskötaren”, men under ytan ett klassiskt stycke dramatik med ett uråldrigt tema. Här finns inte den absurda underton som präglar så många andra pjäser av honom och lufttrycket runt replikerna är lättare. Att stadsteaterns stjärnregissör Alexander Mørk-Eidem dessutom valt att skala bort det mesta av 70-talets atmosfär förstärker känslan. På en i princip tom scen, med några glittrande draperier och en bar i hörnet vankar Shanti Roney och Andreas Kundler runt som Jerry och Robert, mäter varandra med blicken och klirrar med isbitarna i sina drinkar. Lousie Peterhoff som Emma rör sig mellan vargarna, med forskande blick. I bakgrunden sitter Åke Lundqvist och sjunger Joni Mitchells ”Both sides now” med bräcklig stämma.
Någon gång tänker jag att det är som att se en film av Woody Allen, fast utan den förlösande humorn. Här pratas biennaler och den ”moderna prosan”, den senaste utställningen och squash-tekniker. På många sätt är det en politisk pjäs: här porträtteras en klass som ända sedan Flauberts dagar har konkurrerat i livsstil och konsumtion. Vid ett tillfälle beskriver Robert en författare ”som har skilt sig och flyttat till andra sidan stan för att skriva en bok om en författare som skilt sig och flyttat till andra sidan stan”. Det skulle också kunna vara en beskrivning av den livsstilsmässiga rundgång som Pinter rullar ut. Men Mørk-Eidem väljer snarare att betona det mera existentiella draget i pjäsen. Han visar hur föreställningen om att vissa människor ”kommer undan” med sina moraliska förbrytelser bygger på ett feltänk. Att det svek som Jerry tror att han begår mot Robert när han inleder en affär med Emma framförallt riktas inåt, mot honom själv. Förskjuter hans moral och förgiftar alla relationer. Samtidigt är det svårt att veta vad som är hönan och ägget. Robert och Jerry är människor som konkurrerar om allt. Så varför inte om kärleken också?
Nu är ”Svek” knappast någon av Pinters bättre pjäser. Här finns visserligen ett intressant maktspel fullt av subtila gliringar, men i mitt tycke är historien aningen för konventionell. Dessutom är det något i själva uppsättningen som skevar. Det handlar inte om spelet, som är habilt rakt igenom, utan om att Mørk-Eidem, möjligen, skruvat ner temperaturen för mycket. Det gör att pjäsens alla svek aldrig riktigt går ut i blodomloppet och förtätar artärerna, så som de borde.