Soloteater på intim och mysig scen
Jan Gezelius nakna rumpa syns just nu lite här och var på Uppsalas anslagstavlor. Allt för att locka besökare till monologen Kontrabasen som har premiär 27 februari.
Jan Gezelius.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- När man sett föreställningen kommer man att förstå budskapet på affischen bättre, säger Jan Gezelius, föreställningens enda skådespelare.
Kontrabasisten, skriven av Patrick Süskind, handlar om en tysk musiker som inte är riktigt nöjd med sin tillvaro.
Skyller på basen
Han spelar kontrabas på pult tre i stadsorkestern, men erkänner både för sig och andra att det han sysslar med inte har så värst mycket med kvalitet att göra. Han drömmer om ett annat liv och funderar på hur han ska kunna bli fri. Han väljer att skylla sin otillfredsställelse med livet på sitt instrument.
- Kontrabasen står mellan honom och det mesta, det är inte så mycket som är bra med den. Men ändå spelar han, säger Jan Gezelius.
Så värst mycket musik blir det dock inte i föreställningen, även om Jan Gezelius spelat just kontrabas sedan mitten av nittiotalet.
— Nej, föreställningen är skriven för en skådespelare snarare än en musiker, men vi har faktiskt petat in några korta takter musik också.
Premiär på Fyris
Monologen har premiär 27 februari i Fyrisbiografens lilla salong, med plats för ett drygt tjugotal åskådare.
- Jag och regissören Daniel Cramér var på biografen för ett och ett halvt år sedan och såg Chaplins Diktatorn, redan då föddes idén. Det ska bli jäkligt intressant, det är en liten scen, väldigt intim och mysig.
Känns det inte lite kort med bara tre föreställningar?
— Jo, man skulle väl helst köra en längre period eftersom en pjäs utvecklas när man spelat den ett tag. Vi får se, kommer det många besökare kan det bli mer.
Jobb som badvakt
Amatörskådespelaren Jan Gezelius har tidigare medverkat som skådespelare i uppsättningar med Teater Monsun och Uppsala Arbetarspel. Musikern i Kontrabasen drömmer om ett annat liv. Något som man kan ana att Jan Gezelius också gör, även om han inte har några konkreta planer på att lämna arbetet som badvakt på Fyrishov för att bli skådespelare på heltid.
- Visst vore det jättekul, men det är inte det jag satsar på, jag är inte utbildad skådespelare. Badvaktsjobbet gör att jag kan försörja mig och ha råd med teatern och musiken på fritiden. Jag har faktiskt inte funderat så mycket på det.