Snäll Gardell turnerar med Livet
Med åren har jag blivit snällare, hävdar ståuppkomikern, författaren, estradören, m m Jonas Gardell. Min nya show är genuint lycklig och har blivit till ett sällsynt, dyrbart ögonblick i livet när allt stämmer. Den har blivit till en stund av stor glädje men också en gnutta sorg.
Jonas Gardell ser tillbaka på sitt liv som sjuåring och kompletterar med vuxenerfarenheter i sin nya show Livet. Nästa vecka gästar den Uppsala.
Foto: Mark Earthy/Scanpix
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Scenshowen Livet har Göteborgsposten utnämnt på sin förstasida till "Världsklass!", vilket Jonas Gardell tycker är ett helt okej omdöme.
— Föreställningen Livet bygger på en bok jag skrev när jag var sju år. Jag tycker nu att det var så kaxigt av en sjuåring att ge en bok titeln Livet. Det borde väl ha varit Katten Truls äventyr eller nå't sån't i stället.
Regisserar själv
När han återfann boken som vuxen och läste den blev han chockerad över den lille sjuåringens illusionslöshet. Den lilla Jonas var mobbad och hade talfel.
— Emellertid orkade den lilla pojken inte skriva mer än två kapitel, så man kan säga att jag har fyllt i resten med den här showen, som en vuxen mans hälsning till barnet i honom själv. Och det är en hälsning av livsglädje! Den enda jag häcklar den här gången är egentligen Jan Guillou... .
Han har som vanligt regisserat själv, men med provpublikers hjälp, vilket är en metod han alltid arbetat med som scenartist. Det och improvisationer. Manus skriver han först efter provföreställningarna och det ändras dessutom hela tiden under turnerandet. Första provpubliken för Livet hade han i Eskilstuna 11 september, samma dag terrorattacken i USA ägde rum.
— Jag åkte dit i chocktillstånd och undrade hur jag skulle kunna orka stå där och skämta på en scen, men under föreställningens gång vände det. Det är faktiskt terrordåd som är perverst, inte att skratta, leka och ha roligt tillsammans. Vi ska inte gå med på den här andra dagordningen. Det är i just de här tiderna vi konstnärer och artister behövs för att hävda det grundläggande mänskliga!
Fantastisk revansch
En ensemble på 11 personer bestående av orkester, under ledning av Pål Svenre, sångare, dansare och Jonas Gardell själv ska turnera över hela landet under hela hösten med Livet. Till Uppsala kommer showen 25 oktober. Nio föreställningar på Cirkus i Stockholm är också inplanerade, men praktiskt taget slutsålda. Producenterna håller på att boka ytterligare speltillfällen. Det är en fantastisk revansch Jonas Gardell tagit på en knepig barndom.
I själva verket har han varit underhållare ända sedan han var liten. Hans favoritlektioner i skolan var roliga timmen. Under hela den fyrtio minuter långa lektionen stod Jonas framme vid katedern och berättade roliga historier och njöt av att kompisarna skrattade.
— Det var först långt senare, i början av högstadiet som jag förstod att klasskompisarna skrattade åt att de inte förstod ett ord av vad jag sa på grund av mitt talfel. Det var då jag blev tyst. Så började jag skriva dikter istället som femtonåring.
Autentisk tonårskänsla
Några av dikterna finns med i Jonas Gardells senaste roman, Ett ufo gör entré, fast där står att romanfiguren Jenny skrivit dem.
— Jenny har liksom alla de andra i romanen lite drag av mig själv. Dikterna tog jag med för att jag ville att de skulle ha autentisk tonårskänsla.
Som 18-åring ville han bli skådespelare och sökte scenskolan.
— Jag var säkert den 500:e som sökte den dagen med Gå i klostermonologen ur Hamlet. Så där blev jag utsparkad. När jag sprang därifrån tänkte jag att jag i alla fall inte vill stå på en scen som Hamlet, utan som Jonas Gardell.
Men det skulle dröja ett par år till innan underhållaren Gardell var född. Först såg författaren Gardell dagens ljus. Sin första roman Passionsspelet skrev han som 21-åring. Något år senare var han inbjuden som ungt författarlöfte till studentkåren i Göteborg.
— Där testläste jag några rader ur min kommande tredje roman, Präriehundarna, och märkte hur folk skrattade. Sedan har det blivit åtskilliga författaraftnar och jag har tränat på en publik som stått i trånga gångar mellan böcker i bibliotek. Det vill till att man fångar intresset då!
Skriver passionspredikan
— På ett sätt har jag tagit vägen från att vara finkulturell till att bli underhållare. Men jag verkar egentligen i en urgammal berättartradition.
På senare år har Jonas Gardell fått tillträde till en ny arena, nämligen kyrkan. Han har gästat Uppsala domkyrka vid två tillfällen och hållit betraktelser över sina favoritområden i Bibeln, Gamla testamentet och Jesus liv. Just nu håller han på att skriva en passionspredikan på beställning av domprost Tuulikki Koivunen Bylund. Det är inte så sökt som man kan tro, enligt honom själv har han aldrig stuckit under stol med att han är troende. Jonas Gardell håller faktiskt på att skriva en bok om den monoteistiska Gudsutvecklingen, men den tror han aldrig blir färdig.
— Som ung var jag mycket grövre mot vad jag är nu. Unga människor som upplever sig maktlösa söker efter sina uttrycksmedel med grovt artilleri. Nu som vuxen och etablerad artist vet jag att det är viktigt att veta vem som är avsändare och jag lovar, jag har blivit mycket snällare med åren. Men forfarande slåss jag för den lilla människan!
UNT Fakta
Namn: Jonas Gardell
Född: 1963
Egna shower: Goodnight Mr Moon (1987), Kim och Jonas Klang och Jubelkavalkad I och II (1988-89), En pall, en mikrofon och Jonas Gardell (1991), En finstämd kväll med Jonas Gardell (1993), På besök i mellanmjölkens land (1996), Komma tillbaka (1998). Livet (2001)
Romaner: Passionsspelet (1985), Odjurens tid (1986), Präriehundarna (1987), Vill gå hem (1988), Fru Björks öden och äventyr (1990), En komikers uppväxt (1992), Frestelsernas berg (1994), Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig mer igen (1998). Ett ufo gör entré (2001)
Långfilmsmanus: Pensionat Oscar (1995). Livet är en schlager (2000)
Pjäser: Lena och Percy präriehund (1989), Ömheten (1989), En fulings bekännelser (1989), Isbjörnarna (1990), Cheek to cheek (1992), En komikers uppväxt (1992), Människor i solen (1997). Sheherzad (1999)